En uppförsbacke kan göra gott

Jul och nyår har passerat. Och med detta för många av oss en massa mat. God mat men oftast ganska fet sådan.

Nytt år betyder att man kan starta om. För mig gäller det då till exempel att försöka lätta några kilon som jag lagt på mig återigen. Ibland kan det vara svårt att förnya sig när det gäller träningsmetoder och det var en tillfällighet som gjorde att jag fann en superbra metod som dessutom är integrerad i vardagslivet.

Jobbade i trettonhelgen och då går bussarna glesare än vanligt. Men till jobbet skulle man ju ta sig i vilket fall. När jag stod där på mellanhållplatsen (måste byta buss) så kom jag på att jag skulle hinna gå till jobbet på samma tid som det skulle ta att vänta in bussen och ta den dit.

Det var rått och kallt den morgonen och att stå och vänta i 20 minuter kändes plötsligt inte lockande så jag funderade på att promenera istället. Till saken hör att det är en enda låååååång uppförsbacke från mellanhållplatsen och hållplatsen vid jobbet. MEN. Jag bestämde mig.

Jag började gå. Och det var inte alls så dumt. Istället för att frysa fick jag igång cirkulationen på ett helt strålande sätt och piggnade till på köpet. Visst, jag skall erkänna att jag också tänkte för mig själv ”usch, jag gillar det inte men resultatet blir fint”. Men å andra sidan for andra tankar i mer positiva tongångar också förbi, typ: ”vädret är perfekt för en morgonpromme”! 🙂

Hursomhelst, väl framme på jobbet var jag mycket nöjd med mig själv. Dagens träningspass var avklarat, jag var pigg, alert och hade rosor på kinderna.

En bra början på en arbetsdag och en bra början på träningsåret 2014 således!

Från ur form till i form, del 10 – Inne i puppan växer och frodas fjärilen

Det är viktigt att känna sig nöjd med sig själv. Det har jag fått lära mig ”the hard way”.

Under de senaste 6 åren har jag inte haft mycket tid över till att ägna mig själv uppmärksamhet. Så blir det ju när man har små barn.  (Ja, jag är alltså en ”äldre mamma”, fick min dotter när jag var 43 år). Min dotter har förstås varit nummer ett och är det fortfarande men jag glömde mig själv nästan helt under de första åren. Oturen var dessutom framme och min pappa blev alvarligt sjuk samtidigt som jag hade en liten tjej att ta hand om och det blev kanske lite för mycket. Men så kan det bli, man kan aldrig förutse vissa saker i livet. Det är nu de senaste 2 åren som jag vaknat till och börjat prioritera mig själv och min hälsa lite bättre.

Det började i januari 2012 med ”viktkampen” där jag beslutade mig för att göra någonting åt min övervikt. Jag var så trött på att se mig själv i spegeln för bilden som mötte mig var en överviktig, trött och grå varelse med risigt hår och kläder som var totalt intetsägande. Jag tyckte inte att det var jag, den där människan i spegeln. Under viktkampen lyckades jag tappa hela 10 kilo men gick sedan upp dem igen. Men man får inte ge upp så lätt, tänkte jag. Så jag satsade på nytt med en annan taktik och har i dag skaffat mig ett annat förhållningssätt till bland annat mat och ätande.

Jag kör mitt eget projekt ”Från ur form till i form” som jag ju skriver om här på bloggen där jag strategiskt byter ut destruktiva vanor till goda sådana. Det har inte varit lätt och man får verkligen kämpa, både fysiskt och mentalt men det är värt mödan. För nu är jag verkligen på väg mot mitt nya (sunda) Jag. För jag äter mat som skulle gjort Anna Skipper helnöjd (tack Anna för dina program, ”Du är vad du äter” på ”Sjuan”!!) och jag tränar regelbundet hemmavid med ett egenhändigt ihop-snickrat träningsprogram (jag är ju faktiskt utbildad hälsoutvecklare).

I morse visade vågen på 75,5 kilo. Min startvikt i det här projektet låg på 81 kilo så det hela har gått och går fortfarande sakta. Men det är meningen. Jag stirrar mig inte blind på vikten, jag vill titta på hur mina kurvor sakta mejslas fram samtidigt som jag känner hur jag blir starkare och piggare. Jag vet att det kanske låter klyschigt och t o m självbelåtet men det är så det är på riktigt.

Ja, mitt nya Jag håller på att frodas inne i puppan. Och inom en inte alltför avlägsen framtid kommer fjärilen ut… Det är då jag nått mitt mål, det är då jag har den livsstilen jag vill och måste ha för att klara av mitt liv på ett bra sätt.

Från ur form till i form, del 9 – Längtan efter träningens rutin på riktigt – och en riktig badjävel dessutom

Semestern är slut och därmed också den loja inställningen till (vettigt) ätande och träning. Ja, jag har haft semester från träningen men kanske inte så mycket från ätandet… 😀

Men faktiskt har inget hänt under semestern vare sig vad gäller vikt eller mått, det är status quo. Det tycker jag är helt fantastiskt. Det är första gången jag inte har gått upp i vikt under semestern.

Men någonting var dock annorlunda. För under den härliga ledigheten pockade någonting på. Det tog ett tag innan jag fattade vad det handlade om för det var lite ovant. Det var längtan.  Jomen visst –  jag längtade efter min träningsrutin.

Nu tycker en del säkert att jag är överhurtig men faktiskt var det så. Plötsligt fann jag mig själv där, vankande av och an mitt i skogen där vi har vårt torp. Det räckte inte med all rörelse man automatiskt får på ett sommarställe där man är ute var dag och där det alltid finns någonting att göra. Träningen fattades mig. På riktigt alltså. Jag blir själv lite förvånad när jag läser det jag skrivit men det är sant.

Och vidare hälsovinster av en träningsrutin då: den allmänna formen har fått ett påtagligt uppsving. Förra sommaren var jag inte i så bra skick fysiskt. Jag hade just tappat 10 kilo och borde känt mig både smalare och fräshare. Men grejen var att jag inte bara tappat kilon utan faktiskt en del av  min livs-iver. Den som man kan känna till exempel när man ser en härlig strand en vacker sommardag. Lusten att sola. Lusten att kasta sig i vattnet när kroppen fått lite sol och värme. Inget av det lockade förra sommaren för jag frös och kände mig inte alls hågad att bada. Hade inte lust till så mycket överhuvudtaget.

Men i år var det annat! Både med sol, bad och med livslust. Visst jag skall erkänna, jag var strandens största badkruka i början av semestern men det skulle komma att ändra sig ganska så snabbt. Både sambon och dottern såg ut som fågelholkar i ansiktet när jag, den förut så försiktige som dessförinnan mest hållit till i vattenbrynet,  en vacker dag helt orädd sprang ut i vattnet så att det stänkte omkring mig!

En bad-jävel har blivit (pånytt-) född!

 

Från ur form till i form, del 8 – Träningen har blivit en vana

Jag vet inte om jag minns rätt men har för mig att jag läst någonstans att det tar ungefär 4 månader att få en ny vana att bli beständig. På mig verkar det stämma. För när jag kollade i min träningsdagbok så har det gått ganska exakt 4 månader sedan jag började med att föra den och jag har numera ett trängande behov av att få röra på mig regelbundet!

Det är som att kroppen ”kallar” till träning. Det låter kanske lite skumt men det är faktiskt just så. Jag VILL verkligen träna. Liksom längtar efter det. Äntligen verkar viljan att träna komma inifrån mig själv och jag måste inte längre sparka mig själv där bak för att komma ur soffan för att utföra övningarna. Med handen på hjärtat, visst, vissa dagar kan det fortfarande vara så men alltmera sällan. Och dessutom – men jag vet inte om jag inbillar mig, men det verkar som att kroppen börjat tycka illa om socker och skräpmat! Jag vet att det låter nästan för bra för att vara sant men jag vill ändå tro på denna teori… Någon därute som upplevt detta eller liknande fenomen?

Och som extra motivation brukar jag titta på ”Du är vad du äter” med A Skipper. Följer med intresse vad för slags mat som kan vara bra att äta och lusläser hennes hemsida. För som det är nu så vill jag också, precis som jag lärt mig att använda kroppen på ett vettigare sätt (än att bara orka sitta i soffan och halvsova på fritiden), även lära mig att äta vettigare. Och att få koll på kalorierna är ett måste, om jag vill att kilona skall försvinna. Så jag studerar just nu näringslära i egen takt för att få lite hum. Och jag tycker faktiskt att det är kul. På riktigt.

Hoppas att ni får en fin helg! Solen skall lysa sägs det, över så gott som hela vårt avlånga land i helgen. Vill gärna tro på väder-gubbarna och tanterna …

Från ur form till i form, del 7: Kameran ljuger inte

Det tar sig med formen. Den har börjar infinna sig, långsamt men säkert. Men ibland kan det vara svårt att verkligen se förändringarna. Visst, man känner dem, det har jag ju konstaterat. Men för motivationens skull kan det vara bra att ha sådana bevis på förbättring som är påtagliga. Som foton. Det var faktiskt just ett foto som fick mig att inse att jag höll på att tappa greppet om min hälsa. Det får bli mitt riktiga ”före-foto”. Och när jag är klar med det här projektet så kommer jag att ta ett ”efter-foto” som heter duga… 😀

Jo, det var så att en bekant fångade mig på bild när jag var som störst. Det fotot var vändpunkten och där började kampen – Viktkampen (som finns som egen kategori) där jag med en viktklubbs stöd tappade hela 10 kilo. Kilon som jag sedan tog tillbaka. Och dessutom drog på mig ledbesvär eftersom denna kur inte bara tog fett utan även muskler…

Sedan började återuppbyggandet av musklerna som är en del av mitt nuvarande hälsoprojekt. Och hitintills har det gått strålande bra. Jag har inte bara fått en starkare kropp utan även mera uthållighet mentalt. Jo, det stämmer som det sägs, att man mår bättre – all over s a s.

Men jag känner att jag behöver någonting mera påtagligt, bildbevis! Så nu skall jag börja ta foton för att verkligen kunna se förändringarna. Det är nämligen en sak som är förrädiskt med speglar om man speglar sig var dag (och det gör man ju…) och det är att man inte alltid ser viktförändringarna i dem. Därför är foton en bra lösning. För det sägs ju att kameran inte ljuger.

Hur ofta skall man ta kort då? Tja, som jag ser det så tycker jag det är lagom med 1 gång/månad. Då har man en rejäl morot. ”Undrar hur jag kommer att se ut på månadens bild”. 😀

Sedan har man en liten ”fotokavalkad” att titta tillbaka på, om man skulle tappa motivationen igen…

Hoppas er midsommar varit fin!

Från ur form till i form, del 6 , transformationen har synbart börjat

I dag var det återigen dags för mig att underkasta mig vägning och viktkontroll, som jag då gör en gång i veckan. Tyvärr så visade varken våg eller måttband några synbara resultat. Det kunde ju fått mig att balla ur och ge upp. Om det inte hade varit för någonting annat. Nämligen det faktum att jag känner hur kroppen förändrats till det bättre under den tid som jag nu hållit på med mitt projekt att gå från ur form till i form.

Min sambo som är bevandrad i träningens mysterier (han har hållit på att träna nästan hela sitt liv), har sagt att det är så det fungerar. Musklerna kommer underifrån… Ja det låter ju nästan lite lömskt och kusligt men det är det inte alls. Det är synnerligen fascinerande.

För när jag inspekterade kroppens form denna morgon så kunde jag konstatera att magen hade förändrats till det bättre, man kunde nämligen skönja en början till muskelstruktur! Jag bara stirrade en lång stund för det var längesedan min mage sett ut som någonting annat än en oformlig bull-deg… Så visst händer det grejor, även om de inte märks i brådrasket.

Nej som en träningskompis sa: ”stirra dig inte blind på vågen och måttbandet utan passa på att njuta av resan, av att känna och se kroppen förändras långsamt men säkert”. Bra råd eller hur?

Hoppas eran helg var fin!

Från ur form till i form, del 5: Tålamod är en dygd

Tänkte jag skulle rapportera lite om hur det går med mitt nya komma-i-form-projekt. Kom på att det var längesedan jag skrev ett inlägg om det.

Jag är nu inne på den 8:e veckan och resultaten har ju kommit, om än kanske i mitt tycke,  lite långsamt och på lite annorlunda sätt. Hade ju tänkt att kilona skulle rasa av mig vilket (tyvärr) ännu inte hänt.

För er som inte orkar läsa tidigare inlägg kommer en snabb-resumé här:

Projektet går ut på att äta bättre och träna mera. Tidigare bantade jag med initial framgång för att sedan ganska snart störta ned i misslyckandets avgrund och raskt hämta upp de 10 kilogram jag lyckats skaka av kroppen… Men – jag överlevde! (Som vesslan Buck uttryckte sig i Ice-age 3 när han klarat sig från att bli slukad levande av dinosaurien Rudy) 🙂

Och nu är jag då igång igen. Skam den som ger sig.

Alltså: Jag väger och mäter mig en gång i veckan. Och här är mina senaste data:

Byst: minskat 2 cm  (Hm)

Midja: minskat 6 cm (!!) 😀

Rumpa: minskat 0 cm. (Har inte så stor bakdel så det gör inget). 😉

Vikt: minskat 2,5 kilo.

Ja, det är ju inga häpnadsväckande siffror men jag är ganska glad ändå. För kroppen är nämligen mera fast och hållningen är avsevärt bättre. I dag går jag mera upprätt medan jag tidigare tenderade att gå lätt framåtlutad, inte bra alls för rörelseapparaten.

Jag har ju fått lära mig att tålamod är en dygd så det blir till att fortsätta stäva på och se tiden an. För någon gång skall det komma – viktraset alltså…

Från ur form till i form, del 4: diagram som motivation

Den här veckan har jag varit hård mot mig själv och det har resulterat i fina kurvor – i mina diagram! Det fungerar utmärkt som motivation för mig.

Jag för nämligen träningsdagbok numera. Den inbegriper inte enbart träning, i den bokför jag också till exempel dagsform, mått och vikt. Och man kan sedan se sina ansträngningar i diagram.

Förra året genomförde jag en viktminskning på 10 kilo (finns under kategori ”Viktkampen”) men tyvärr så gav den viktnedgången problem som jag inte hade räknat med. Det var inte bara fett som försvann snabbt utan också muskler och detta resulterade i ledproblem. Inte kul. Inte hälsosamt alls. Men jag lever som jag lär. Boten på detta löd: TRÄNING. Och det var på det sättet jag fann en annan strategi för att komma i form. Att ersätta fettet med muskler. Och då kan man inte gå efter vad vågen visar därför att muskler väger mera än fett vilket nog många vet. Och att ha muskler som tjej är inte fel alls.

Jag var länge rädd för att bli för ”musklig”. Jag är atletiskt byggd och har lätt för att bygga upp muskulaturen så jag tänkte att ”tänk om det blir för mycket muskler”. Det blir det nu inte. Inte om man inte vill det själv för det beror ju helt på hur man tränar.

Hursomhelst hade jag senaste veckan minskat ett halvt kilo i vikt och midjan hade minskat 1 cm. Det var väldigt roligt och motiverande.  Det bevisar att det funkar. A och O är motivationen. Utan den står man sig slätt.

Jag rekommenderar alla att försöka med träningsdagbok även om man kanske tycker att det låter tråkigt. Jag tyckte det lät aptrist med träningsdagbok men jag har ändrat uppfattning.

Nu skall jag fira helg, med god mat, lördagsgodis – och lite lagom träning! 😀

Ha en fin helg!

Från ur form till i form, del 3

Äntligen har jag kommit igång med min nya hälso-resa. Efter cirka 1,5 vecka har jag tappat ett kilo och minskat 2 cm i midjan! 😀

Förra gången jag försökte minska i vikt gick det ganska bra till att börja med, tappade 10 kilo bara på att dra ned på maten. Var med i en viktklubb på Nätet. Dock är enbart bantning ingenting som jag vill rekommendera. Jag gick ju upp alla kilona igen!

Så nu gör jag en ny satsning. Min strategi är att äta precis som vanligt men äta lite mindre portioner och INTE TA OM. För det andra gäller det att röra på sig. Det finns de som tycker om att schemalägga sin träning. Mig passar det inte alls.

??!! tänker ni kanske. Ja, alltså mitt schema är alltid späckat ändå. Jag är trött på scheman och måsten. För mig är träning min egen kvalitetstid, då vill jag göra någonting som jag tycker är kul. När det passar mig. Träning skall vara kul, annars fortsätter man nämligen inte. Simple as that. 🙂

Så jag började fundera på vilken slags träning eller rörelse jag gillar mest och dessutom vilken som passar mig bäst, där jag är just nu. Jag menar, ett träningsprogram kan inte vara hugget i sten. Ty rätt som det är så har man liksom ”vuxit ur” det gamla och måste revidera det. Det vet alla som tränat ett tag. Så detta är vad jag kan träna just nu och när jag vill:

• promenad
• styrketräning
• dansträning

I dag skall jag köra ett styrketräningspass. Jag är lycklig nog att ha tillgång till träningsmaskin hemma så det finns inga ursäkter i världen.

Jag för också träningsdagbok där jag skriver in varje dag hur dagen varit vad det gäller kost och motion. Även dagsform, t ex sjukdom etc skrivs in. En gång i veckan bokför jag vikt och midjemått.

Skönt att vara igång till slut, våren kommer snart och efter den kommer sommaren, då vill jag vara i form nog att känna mig bekväm i baddräkt! Och sedan fyller jag femma-nolla i augusti, då vill jag vara Fifty and fab! Som sagt… 😀

Ha en fin helg!

Från ur form till i form, del 2: Vanor och ovanor

Jag är till stor del en vanemänniska. Märker detta när jag till exempel har egentid en hel dag… Då blir jag lätt förvirrad och kan t ex ha svårt att bestämma mig för vad jag skall göra med min tid. Vardagen är ganska rutinstyrd och en hel dag med den åtråvärda egentiden bryter ju ofta vardagsrutinen helt. Mycket i vardagen är förstås goda vanor, man gör allt i en viss ordning för annars funkar det inte. Men så finns det de dåliga vanorna och det är dem jag vill komma åt nu när jag startat ”Från ur form till i form”. Har insett att jag har ganska många ovanor, här är några av dem:

• Att ta 2 sockerbitar i kaffet (1 räcker, eller bara mjölk)
• Att gärna vilja äta snask framför TV eller dator (varför???)
• Att äta på tok för mycket till lunch (jag har inget fysiskt krävande arbete)
• Att sova för lite (är en nattuggla)
• Att gärna vilja ha en kaka till kaffet (onödigt)
• Att äta för lite grönsaker (finns för lite av dem hemma)
• Att dricka för lite vatten (gillar inte vatten … men det är ju bra att dricka…)

Dessa ovanor och några till har jag skrivit ned i en anteckningsbok, så jag har dem svart på vitt s a s. Det blir då lättare att hantera dem på något sätt.

Och – när man läser igenom listan, det går ju faktiskt att ändra på dem allesammans eller hur? Så vad väntar jag på? Inte vet jag.