Behövs en regelrätt nationell rådgivande folkomröstning angående invandringen?

Det är ett sådant tjafs om invandringen att man blir tokig. Politikerna vänder och vrider på denna fråga och det leder inte någonvart egentligen. Sverigedemokraterna anser att nyvalet kommer att bli en folkomröstning om invandringen. Men det blir ju då förstås ingen politisk obunden röstning vilket det väl bör vara.

Varför inte företa en regelrätt nationell rådgivande folkomröstning i frågan där alla får säga sitt oberoende av politisk tillhörighet?

Folkomröstning torde väl vara en demokratisk och rättvis åtgärd där ”alla” får säga sin mening. Men det är Riksdagen som beslutar om detta kan få ske. Frågan är om de vågar/vill fatta ett sådant beslut. Sverige har hittils haft sex stycken nationella folkomröstningar och alla har varit rådgivande, inte beslutande.

Så, kära Regering, eftersom frågan är en sådan ”het potatis” – varför inte låta oss rösta demokratiskt om saken!

I valet och kvalet

I dag är det dags, dags att ta ställning.

Och det är inte lätt som jag ser det. Har suttit halva dagen framför datorn och kollat parti-hemsidor och valkompasser. Och inte blivit så mycket klokare för det.

Det står mellan två partier för min del. Vilket det blir är nu i skrivande stund ännu osäkert. Antagligen kommer jag att fatta mitt beslut ”i elfte timmen”, där bakom den lilla gröna skärmen.

Men faktum är att jag inte helt och hållet sympatiserar med någon av de två partier som det står mellan för mig personligen. Det gör att det hela känns ganska … ljummet.

Och helt plötsligt känns det lite konstigt att detta vi gör i dag kallas för ”val”. För hur mycket är det till val när man till syvende och sist måste välja ett av två partier som man egentligen tycker ”sådär” om?

Ja, som sagt:  i valet och i kvalet, bokstavligt talat.

Marres valfläsk!

I september är det val.

Och jag vet inte vilka jag skall rösta på. För det finns inget parti vars åsikter stämmer helt överens med mina. Tyvärr.

Så nu tänker jag skriva ned i tur och ordning, vilka frågor jag tycker är viktigast och vad jag skulle sikta in mig på om jag satt på ledande post i detta avlånga land.

1) Miljön. Det behövs gemensamma krafttag som tar tag i miljöfrågan. Och med gemensamma menar jag internationella ansträngningar. Globala, eller vad ni vill kalla det. För utan miljön kan vi inte existera. Inte någon av oss, inte ens de med mest pengar eller störst fallskärmar. För vår jord är ett slutet system som håller oss med vad vi behöver men bara så länge vi förvaltar det väl. Förstör vi det så är vi historia. Allihop. Rätta mig om jag har fel.

2) Vården. Eftersom jag jobbar inom vården så vet jag hur det är ställt med den. Vården behöver vård. På många håll går den på ”konstgjord andning”. Inte bra. För om de som skall vårda inte orkar med det så betyder det mer eller mindre en katastrof.

3) Skolan. Jag  som har barn som går i skolan ser och hör oroväckande saker. Och jag tycker inte att det görs någonting vettigt. Det dammas lite på fasaden men de verkliga problemen undviker man och gör ofta som strutsen – kör huvet i marken.

4. Omsorg om de äldre. Vi måste se till att ta hand om dem som gjorde vår välfärd möjlig. De till åren komna människorna i vårt samhälle är värda så mycket bättre än vad som för närvarande erbjuds dem. De verkar ha blivit en andra klassens medborgare och det anser jag är ett tecken på samhälleligt förfall. Och omsorgen om handikappade och dem med funktionsnedsättning förstås.

Dessa grundpelare är så viktiga. Det går inte att gå runt dem. Och man kan inte längre  lova runt och hålla tunt. För det har varit mycket snack och lite verkstad. Debatter liknar ofta pajkastning och sandlådementalitet. Trams tänker jag. Och tappar intresset.

Sedan är det invandringen som verkar ha tappat alla sansade proportioner, vem kan lyfta den frågan seriöst?

Ja, nu kom den frågan för den  är viktig på olika sätt och jag skulle önska en seriös debatt utan dumheter. Vem av partierna våga se saker och ting som de verkligen är och inte som de vill att de skall vara? För däri ligger nyckeln. Att våga möta Sanningen och utgå ifrån den.

Nej hörni som skall föreställa styrande i det här landet, det dags att sluta leka regering, dags att ta itu med verkligheten (och göra skäl för er lön)!

Så – där har ni Marres valfläsk 2014. Väljer ni mig nu?! 😀

En viktig fråga i valet nästa år?

Nästa år är det val igen.

Jag skulle önska att något parti tar sig an lönegapet mellan kvinnor och män. På allvar. Får bort det. För det är mycket underligt att det alls finns överhuvudtaget.

Många kvinnodominerade yrken har skitlöner. Och bland dessa yrken finns det med all säkerhet en och annan kvinna ur en grupp som ingen bryr sig så mycket om.

Jag pratar om ensamstående (och enastående) mödrar, de som drömde om ett familjeliv men som blev svikna. De som nu sitter där ensamma med tungt ansvar för sina barn, frivilligt eller ofrivilligt. De som är vardagens hjältar (som ingen ser) och sliter som djur. De som önskar sina barn det allra bästa men som inte har råd att ge dem det för att deras lön knappt räcker till det allra nödvändigaste (och ibland inte ens det).

Hittade ett litet klipp från 2010 (kring förra valet) som relaterar lite grann till det ovan skrivna.

En viktig fråga i det klippet lyder: ”måste man ha en man för att få ekonomin att gå ihop”?

I alla fall blir mitt svar på den frågan ett rungande NEJ!!

Men den frågan är nog gångbar (tyvärr) även inför det kommande valet nästa år också.

Eller vad tror ni?

http://www.youtube.com/watch?v=-CPm1_uRaDQ