marreutanpardon

Med fötterna på jorden och huvet på skaft – och – bland molnen då och då…

Archive for the tag “kilo”

Formresa nr 3, rapport 1 av 6

Det är nu exakt en månad sedan som jag startade upp med att styrketräna ”på riktigt”, någonting som jag inte hade försökt mig på tidigare då jag tyckt att det verkade trist och ”fel” för mig. Men jag hade fel. Var kanske lite rädd för att bli alltför ”krallig”. Men min sambo, som är mycket påläst vad det gäller träning, berättade att tjejer tappar bra med kilon när vi lyfter skrot eftersom vi inte har så mycket testosteron som grabbarna. Synd jag inte visste det förut… men bättre sent än aldrig. Nu har jag i alla fall fått blodad tand!

Det är klart, jag medger att det i början kunde vara motigt att få ändan ur vagnen men nu längtar jag efter att få göra mina pass. Oftast blir det 2 gånger i veckan som jag lyfter skrot. Jag hinner inte med så mycket mera med det pressade tidsschema som jag har. Men det räcker för resultatet har inte låtit vänta på sig!

Tidigare när jag kört mina kom-i-form-projekt har jag dragit in ganska mycket på maten och det gjorde förstås att det gick snabbare dåförtiden men grejen är att jag vill kunna äta vad jag vill, jag avskyr verkligen dieter! Håller mig bara till några enkla regler: (gäller framför allt lunch- och middagsmat): hälften av tallriken måste vara full med grönsaker, aldrig ta en portion till och dricka ett stort glas vatten före maten. Och så godis bara en gång i veckan då. Stenhård disciplin har jag när jag bestämt mig.

Och så kommer vi då till det jag så gärna vill berätta om, nämligen resultatet! Just det, jag är inte så fixerad vid vikten utan istället använder jag måttbandet i första hand. Men naturligtvis kan jag ju inte låta bli att väga mig heller…

Och här kommer de då, siffrorna:  midjemåttet har minskat med 3 centimeter och vikten med 1,5 kilo sedan jag kollade sist vilket var för exakt en månad sedan. Och då kan man kan väl inte vara annat än nöjd. Jag har gått ned precis lagom mycket och jag har inte behövt våndas alls över att vara hungrig utan ätit precis vad jag ville (förutsatt ovan nämnda regler). Så nu är det bara att ”keep up the good work”. Med handen på hjärtat hade jag faktiskt inte så mycket motivation när jag startade upp med den här form-resan men nu har jag fått den tillbaka och är supertaggad! Styrketräning ”is tha shit” för att få fason på figuren!

Annonser

Från ur form till i form, del 10 – Inne i puppan växer och frodas fjärilen

Det är viktigt att känna sig nöjd med sig själv. Det har jag fått lära mig ”the hard way”.

Under de senaste 6 åren har jag inte haft mycket tid över till att ägna mig själv uppmärksamhet. Så blir det ju när man har små barn.  (Ja, jag är alltså en ”äldre mamma”, fick min dotter när jag var 43 år). Min dotter har förstås varit nummer ett och är det fortfarande men jag glömde mig själv nästan helt under de första åren. Oturen var dessutom framme och min pappa blev alvarligt sjuk samtidigt som jag hade en liten tjej att ta hand om och det blev kanske lite för mycket. Men så kan det bli, man kan aldrig förutse vissa saker i livet. Det är nu de senaste 2 åren som jag vaknat till och börjat prioritera mig själv och min hälsa lite bättre.

Det började i januari 2012 med ”viktkampen” där jag beslutade mig för att göra någonting åt min övervikt. Jag var så trött på att se mig själv i spegeln för bilden som mötte mig var en överviktig, trött och grå varelse med risigt hår och kläder som var totalt intetsägande. Jag tyckte inte att det var jag, den där människan i spegeln. Under viktkampen lyckades jag tappa hela 10 kilo men gick sedan upp dem igen. Men man får inte ge upp så lätt, tänkte jag. Så jag satsade på nytt med en annan taktik och har i dag skaffat mig ett annat förhållningssätt till bland annat mat och ätande.

Jag kör mitt eget projekt ”Från ur form till i form” som jag ju skriver om här på bloggen där jag strategiskt byter ut destruktiva vanor till goda sådana. Det har inte varit lätt och man får verkligen kämpa, både fysiskt och mentalt men det är värt mödan. För nu är jag verkligen på väg mot mitt nya (sunda) Jag. För jag äter mat som skulle gjort Anna Skipper helnöjd (tack Anna för dina program, ”Du är vad du äter” på ”Sjuan”!!) och jag tränar regelbundet hemmavid med ett egenhändigt ihop-snickrat träningsprogram (jag är ju faktiskt utbildad hälsoutvecklare).

I morse visade vågen på 75,5 kilo. Min startvikt i det här projektet låg på 81 kilo så det hela har gått och går fortfarande sakta. Men det är meningen. Jag stirrar mig inte blind på vikten, jag vill titta på hur mina kurvor sakta mejslas fram samtidigt som jag känner hur jag blir starkare och piggare. Jag vet att det kanske låter klyschigt och t o m självbelåtet men det är så det är på riktigt.

Ja, mitt nya Jag håller på att frodas inne i puppan. Och inom en inte alltför avlägsen framtid kommer fjärilen ut… Det är då jag nått mitt mål, det är då jag har den livsstilen jag vill och måste ha för att klara av mitt liv på ett bra sätt.

Från ur form till i form, del 7: Kameran ljuger inte

Det tar sig med formen. Den har börjar infinna sig, långsamt men säkert. Men ibland kan det vara svårt att verkligen se förändringarna. Visst, man känner dem, det har jag ju konstaterat. Men för motivationens skull kan det vara bra att ha sådana bevis på förbättring som är påtagliga. Som foton. Det var faktiskt just ett foto som fick mig att inse att jag höll på att tappa greppet om min hälsa. Det får bli mitt riktiga ”före-foto”. Och när jag är klar med det här projektet så kommer jag att ta ett ”efter-foto” som heter duga… 😀

Jo, det var så att en bekant fångade mig på bild när jag var som störst. Det fotot var vändpunkten och där började kampen – Viktkampen (som finns som egen kategori) där jag med en viktklubbs stöd tappade hela 10 kilo. Kilon som jag sedan tog tillbaka. Och dessutom drog på mig ledbesvär eftersom denna kur inte bara tog fett utan även muskler…

Sedan började återuppbyggandet av musklerna som är en del av mitt nuvarande hälsoprojekt. Och hitintills har det gått strålande bra. Jag har inte bara fått en starkare kropp utan även mera uthållighet mentalt. Jo, det stämmer som det sägs, att man mår bättre – all over s a s.

Men jag känner att jag behöver någonting mera påtagligt, bildbevis! Så nu skall jag börja ta foton för att verkligen kunna se förändringarna. Det är nämligen en sak som är förrädiskt med speglar om man speglar sig var dag (och det gör man ju…) och det är att man inte alltid ser viktförändringarna i dem. Därför är foton en bra lösning. För det sägs ju att kameran inte ljuger.

Hur ofta skall man ta kort då? Tja, som jag ser det så tycker jag det är lagom med 1 gång/månad. Då har man en rejäl morot. ”Undrar hur jag kommer att se ut på månadens bild”. 😀

Sedan har man en liten ”fotokavalkad” att titta tillbaka på, om man skulle tappa motivationen igen…

Hoppas er midsommar varit fin!

Post Navigation

Olssons universum

Om att leva minimalistiskt, miljövänligt och hälsosamt, som sockerfri singel...

HomeHopeDreams

Med fötterna på jorden och huvet på skaft - och - bland molnen då och då...

Millans Värld

Med fötterna på jorden och huvet på skaft - och - bland molnen då och då...

Freja funderar

Filosofiska & feministiska vardagsfunderingar

Bigassfashion

Med fötterna på jorden och huvet på skaft - och - bland molnen då och då...

%d bloggare gillar detta: