marreutanpardon

Med fötterna på jorden och huvet på skaft – och – bland molnen då och då…

Archive for the tag “Hormoner och sånt”

Jihaaaaa … jag har (kanske?) nått livets höjdpunkt!

För ungefär 2 veckor sedan drabbades jag åter av den kvinnliga veckan. Jag brukar oja mig en del när detta fenomen inträffar vilket då hitintills blivit ungefär en gång per månad X antal år. Och det kan man behöva göra ibland.

Men den här gången slutade eländet inte som det brukar efter några dagar utan fortsatte…  Tröttsamt.

Men jag är ju nu då i den ålder då hormonerna kan spela kroppen en del spratt, vilket talar om att man nu kanske är på väg att nå livets höjdpunkt och då får man räkna med att det plötsligt blir lite oordning på saker och ting.

Man kanske kommit i klimakteriet. Vilket laddat ord!

Ordet klimakterium kommer från grekiskan och betyder fritt översatt ”livets höjdpunkt” – d v s den punkt varifrån man kan se både framåt och bakåt (detta står att läsa i en broschyr från kvinnokliniken, Västerbottens läns landsting).  Det låter väl inte så dumt egentligen. Jag tycker att det låter som någonting man borde fira lite mera ordentligt. Ungefär som när man fyller jämna år.

Tyvärr så verkar det som att det är lite skämmigt att prata om klimakteriet, eller övergångsåldern som det ju också kallas ibland. Varför?

Kanhända beror det på att när man googlar på klimakterium så är det ju just inga muntra besked som lyser upp skärmen. Nädå. Det står om olika slags ”symptom” som kvinnor kan uppleva i samband med klimakteriets inträdande, som om livets höjdpunkt skulle vara en slags sjuka!?

Det pratas om blodvallningar, nattliga svettningar, humörsvängningar, torra slemhinnor, benskörhet… inga roliga saker det inte…

Det är väl då kanske inte så konstigt att somliga kvinnor inte gärna pratar om sitt livs höjdpunkt, den tid i livet då man kan både se fram och tillbaka. Det är synd. För det är ju vid dessa år som en kvinna ofta funnit sig själv och vet vad hon är värd.

Man kan också, efter lite mera googlande, på Wikipedia, läsa följande som jag citerar rakt av:

”I vissa kulturer, som bland Mayakvinnorna i Yucatan, upplever kvinnorna exempelvis inga värmevallningar.  Värmevallningar är det vanligaste klimakteriebesväret i Sverige, där 75-80% uppskattas uppleva det. Ett annat exempel är Botswana där kvinnorna rapporterar att det mest tydliga klimakteriesymptomet är en ökad sexlust (64%). I båda kulturerna ses klimakteriet som någonting positivt som även ger ökad status. Även de japanska kvinnorna är kända för att ha milda klimakteriebesvär”.

Vad säger ni om det? Det låter väl betydligt bättre än att bara rada upp alla besvär som (eventuellt!) kan komma.

Nej tjejer – eller kvinnor som vet att ni är på väg dit, deppa inte ihop utan försök istället fira loss lite extra och skäm bort er när ni når Livets höjdpunkt! Det är vi ju värda eller hur?

Trevlig nationaldag också förresten. 😀

Annonser

Röd vecka och ”rödstrumpetankar”

I dag känner jag mig mera grisk än vanligt. Det säkert p g a  att den kvinnliga veckan gjort sig intåg och detta brukar göra mig mer än nog irriterad, på allt möjligt. Men det kan också vara väldigt ”produktivt” på olika sätt. Jag får oftast väldigt mycket gjort under den perioden. Säga vad man vill men att vara hormonstinn kan ha sina fördelar.

Hursomhelst, i dag bar det sig inte bättre än att denna vackra höstdag  blev fullspäckad med allsköns skitjobb härhemma. Som städning. Disk. I går var det tvätten. Som grädden på moset denna dag då blev det att ställa sig vid spisen och slänga ihop någonting gott. Då började jag muttra för mig själv i köket. Jag pratar ofta för mig själv när jag är arg eller sur och jag vet att det ser helt idiotiskt ut men gör det i alla fall. Jag muttrade först om hur dåligt skick vårt kök är i. Att vi behöver nytt golv där, att spisen behöver bytas. Att fläkten är från stenåldern. Att golvet är kladdigt (för det orkade jag inte städa i dag). Att golvet är täckt med leksaker. Bla bla bla. Jag vill också påpeka att jag ibland kan tycka att det är kul att laga mat, att städa och t o m att tvätta. Och min sambo hjälper mig hemma också. Bara så ni vet. Men såna här tankar ältar jag i skallen ganska ofta i alla fall.

Sedan flöt tankarna iväg mera perifert. Då handlade muttrandet om över att det är detta som vi kvinnor fostras in i från det att vi är små. Att stå till tjänst med markarbetet hemma alltså. Städa, diska, laga mat, tvätta, stryka, lägga in tvätt. Plus allt det andra som vi oftast känner att vi ”måste göra”. Till exempel sköta ”de sociala kontakterna”. Vara huvudansvariga för allt som rör barnen. Vara de vårdande. För hur vi än vänder och vrider på det så är det ännu ganska ojämställt i de svenska stugorna. I alla fall om man skall tro på statistiken som kommer då och då angående jämställdhet.

Jag tänkte till exempel på detta med leksaker då, hur genusstyrt det är. Jag har en liten tjej hemma, 5 år är hon.

Detta med att man köper vissa leksaker till en liten tjej. Som dockskåp och docksäng, som lek-kök och lek-käk. Kastruller och sådant. Dockor och kaffeservis. Visst kan man köpa det om lilltjejen vill ha det. Men att medvetet välja att köpa detta till sitt barn, därför att det är så ”alla andra” gör, är det rättvist? Min flicka leker hellre med sitt tåg än med sina dockor, i alla fall än så länge. Och ja, hon har haft chansen att välja dockor, chans att se att det finns alternativ. Men hon är en skön blandning. Hon gillar att leka med tåg och bilar. Att leka sjörövare. Att leka Pippi. Och hon gillar också att klä sig i sin ”guldklänning” som ”står ut” när hon snurrar runt… 🙂  Nej, jag känner mig inte orolig när det gäller henne, inte det minsta.

Har läst en del om detta med genus och uppfostran och tycker det är mycket intressant. Vill minnas att jag även skrivit lite i något tidigare inlägg om detta, till exempel om hur småtjejer redan på dagis till exempel ”används” för att dämpa stökiga killar.

Hur tänker ni kring genus och leksaker? Kring killars och tjejers uppfostran?

Vem f-n uppfann mens?!

I dag var det dags igen. För Röda Veckan, Lingonvecka, Montan… kärt barn har många namn. Eller kärt förresten… ??

Själv hatar jag mens. Trots att jag närmar mig 50 årsstrecket kan jag inte vänja mig. Men snart skall det ju vara slut på eländet sägs det. Då kommer ”käringabruset”, eller det man kallar klimakterium. Ser man ju fram emot…

Jag hatar mens p g a dels p g a av vad hormonerna ställer till med humörsmässigt (och aptitsmässigt!)  innan själva helvetet bryter löst och så dels då själva processen med flödet s a s. Man måste då beväpna sig med diverse s k ”skydd” som kostar alldeles för mycket. Det är inte så lyckat att bada (och nu skall det minsann kanske bli varmt ute och hade man inte haft den där j-a skiten hade man ju äntligen då kanske kunnat få sola och bada denna kalla och regniga sommar – åhhhhhhhhh!!!!) och så detta att man känner sig allmänt ofräsch mest hela tiden. Och varför skall skiten hålla på i flera dagar?? Kunde det inte blåst över på typ någon timme eller så, det hade vart mera OK…

Varje gång det händer funderar jag på vem som uppfann mens. Det måste ha varit en man. För inte hade en kvinna lyckats åstadkomma att komma på någonting så skitjobbigt och opraktiskt?

Omoget tänkande?

Fy f-n. Nu skall jag fortsätta att sura… 😦

 

Post Navigation

Olssons universum

Om att leva minimalistiskt, miljövänligt och hälsosamt, som sockerfri singel...

HomeHopeDreams

Med fötterna på jorden och huvet på skaft - och - bland molnen då och då...

Millans Värld

Med fötterna på jorden och huvet på skaft - och - bland molnen då och då...

Freja funderar

Filosofiska & feministiska vardagsfunderingar

Bigassfashion

Med fötterna på jorden och huvet på skaft - och - bland molnen då och då...

%d bloggare gillar detta: