Nu kommer det kanske att hetta till lite här i min blogg. För nu skall jag skriva vad jag tycker om det vi kallar ”integration”.
Jag är ingen expert på integrationspolitik men jag upplever att det som går under benämningen ”integration” i Sverige verkar vara ett riktigt sammelsurium, ett virrevarr.
Vad man som medborgare får veta med jämna mellanrum och med olika ordval, är att man både som svensk och att Sverige som land totalt misslyckas med den s k integrationen. Det skylls på samhället hit och dit och det pekas ut syndabockar. Frustration från olika håll växer till farliga proportioner. Det leder såklart ingen vart, bara till en ond spiral med ett växande missnöje. Men vem bär egentligen ansvaret? Samhället, d v s du och jag? Politikerna? Och om man nu vet vem eller vilka som bär ansvaret, hur skall man kunna ställa dessa personer tills svars för till exempel att inte vissa individer eller grupper, av olika anledningar inte vill eller kan integrera sig? Vad kan man göra åt det? När allt kommer omkring så kan man bara leda hästen till vattnet man kan inte tvinga den att dricka. För att vara övertydlig: Jag menar att man inte kan tvinga människor till någonting.
Om man söker på ordet ”integration” Wikipedia på Nätet så står där att läsa att: ”används ordet ofta för att beteckna den process där invandrare får medborgarskap, etablerar sig i det svenska samhället, och där det svenska samhället anpassas efter den förändring i befolkningssammansättningen som invandringen innebär, i kontrast till ”assimilering” som betyder fullständig anpassning till majoritetens kultur”. Ja, totalt assimilerad är det nog få invandrare som vare sig vill eller kan bli. Och hur skulle man blir som svensk bli om man skulle försöka assimilera sig till alla olika kulturer som kommit hit? Splittrad minst sagt, finns det ett ord som kultur-shizofren? Nej, varken infödda svenskar eller de som kommit eller kommer någon annanstans ifrån har nog inte lust att utplåna sig själva.
Som jag ser det så borde det ju ändå vara så att de som kommer hit borde vara beredda på att ta seden dit de kommer en hel del. Därmed inte sagt att de skall radera ut sin egen kultur, man skall vara stolt över sina rötter. Jag är själv inte ”helsvensk”, (vad det nu innebär) och jag har alltid varit stolt över och vårdat ”min andra nationalitet” eller vad man nu skall kalla det för.
Jag är absolut för invandring, det säger sig själv att ”nytt blod behövs” hela tiden i samhällskroppen, annars kommer stagnation som ett brev på posten. Men jag tror att invandring är bäst i en lagom dos och med det menar jag att det skall finnas resurser för att ge dem som kommer en ärlig chans att integrera sig som medborgare. Jag väljer mina ord noga här. Märk nu att jag inte skriver: ”… resurser att ta hand om”, för jag tycker inte om idén att man skall ”ta hand om” dem som kommer. Tycker heller inte om uttryck som ”våra invandrare”. Vadå ”våra”? Är de barn som behöver tas om hand?
För: Har man haft modet att lämna sitt land för att söka sig en framtid i ett annat, främmande, då har man sannerligen inte något behov av att ”tas om hand”.
Eller vad säger de som invandrat själva om det egentligen, vill de verkligen tas omhand? Känns det inte lite ovärdigt?
Jag tycker att invandrare verkar visas dålig respekt på det viset som de tas emot i dag. Vi visar dem inte att vi tror att de kan ta ansvar som vuxna människor för sitt nya liv. Det är för mycket av ”storebror tar hand om dig”. Jag tycker det är bra med socialism och att det finns sociala skyddsnät, missförstå mig inte, men när det går till överdrift på sådant sätt som det görs i dag, då är det inte bra. Då blir det istället dalt och människor tas ifrån möjligheten att visa vad de går för. Att ha möjligheten att visa vad man går för ger självrespekt och självrespekt är alltid av godo att ha.
Avslutningsvis måste jag säga att jag tycker att många av oss svenskar är för flata med att hålla på vår egen kultur och våra egna traditioner, sådant är också viktigt.
Vi lever ju i ett demokratiskt land. Alla har rätt till sin tro, sin kultur och sina traditioner, så länge de inte stör någon annan.
Så tycker jag. Vad är din uppfattning?
Enligt Frk Svensson 