Nya tag mot fettet, del 18

Det är märkligt detta vad som händer med uppfattningen av hur man ser ut, reflexionen i spegeln när man går ned i kilon.

När jag började min viktresa vägde jag 83 kilogram. Då tyckte jag att min spegelbild såg ganska kraftig ut, eller småfet faktiskt. När jag sedan lyckats komma ned i 73 kilogram (för cirka en månad sedan) tyckte jag att jag såg SMAL ut. Njöt av att titta på skillnaden och kunde inte riktigt fatta att hon där, som såg smal ut, i spegeln var jag. Det var precis som att hjärnan inte fattat att det skett en förändring, att bilden var en annan.

Det underliga är nu att, när jag i dag tittar mig i spegeln och fortfarande väger 73 kilo, tycker jag att jag ser lika tjock ut som när jag började min viktresa. Det måste ha skett något slags omprogrammering någonstans. Nu uppfattar jag mig alltså som tjock igen. Då funderar man på om det är denna mekanismen som gör att vissa människor drabbas av ätstörningar? Jag är lite bevandrad i psykologi men ”it beats me”.

Så nu gäller det att se upp kanske. Plötsligt är man glad åt att man har en våg som kan visa den verkliga viktförändringen och måttband som visar skillnaden i centimeter. Om man nu, Gud förbjude, skulle börja tvivla på det man ser.

I övrigt, en bra dag. Tränat! 😀

Mera experiment med utseende-fejkande

Denna vår går i experimenterandets tecken. I ett föregående inlägg delgav jag er mina erfarenheter av att färga håret (med ett mindre lyckat resultat). Nu fortsätter färgandet men denna gång är det då skinnet som skall shejpas upp.

Jag hör till dem som är ljushyllta. Jag har mycket röda pigment i min naturliga hårfärg som då är typ mellan- mörkblond beroende på årstid. Jag har lite fräknar. Blir inte lätt brun (tyvärr, avundas alla dem som blir det!). Så på våren är det alltid en rysare detta när solen kommer och man plötsligt skall exponera kroppsdelar som hysts innanför kläder hela långa vintern. Jag snackar då om benen i första hand. Mina är det man kallar vintervita. Risken för snöblindhet är överhängande för dem som råkar slänga en blick på mina ben en solig vårdag när jag är klädd i kjol modell kort eller shorts… Inte kul.

Så jag välkomnar verkligen Amelias trevliga BUS-reportage om bra brun-utan-sol preparat. Det kunde inte komma mera lägligt. Jag har ju dock redan i lönndom testat en BUS-produkt. Som gjorde mig mera gul än brun. Hittade den hemma i ett skåp och småsnål som jag kan vara ibland tänkte jag att den får duga och hoppades på ett resultat som jag skulle bli hyfsat nöjd med. Så blev det ju inte då nej… Har ingen vidare tur (eller skicklighet) när det gäller att hitta bra fejk-produkter verkar det som… En gång för inte så hemskt länge sedan (läs: typ 15-20 år sedan) var jag snudd på mästare i detta och excellerade (framgångsrikt!)  i detta med att fejka både det ena och det andra i utseendet. Så jag antar att jag behöver uppdatera mig en hel del men det är ju bara kul. Alltså, ut på stan och fixa en bra BUS-kräm är det som gäller. Tack för tipsen Amelia! 😀