Enligt Frk Svensson

Om mitt liv – min väg

Har jag hamnat utanför ”elit-mallen” nu?

Jag har haft uppe det här ämnet förr här i bloggen, det här med ålder och att åldras. Nu när jag har hunnit ett par år över 50-strecket så har det hänt någonting. Man har liksom blivit … ointressant, eller skall man säga lite osynlig? Tecknen är ganska subtila och svårfångade och det tar ett tag innan man ens vill analysera dem men till slut dyker tanken upp i huvudet: har det kanske med åldern att göra?? Är jag måhända passé??

Som exempel kan jag nämna att när jag är ute på stan så ser inte folk mig ibland, de tittar liksom förbi eller i periferin. Jag undrar  om jag kanske blivit osynlig?? När hände detta? Jag vet inte, bara att det är annorlunda mot förr.

Sedan har det varit mycket strul på mitt nuvarande arbete varför jag har börjat att titta efter andra jobb. Häromdagen ringde jag på ett som jag tyckte verkade intressant.

Jag presenterade mig och min yrkeserfarenhet vilken vid det här laget har hunnit bli både bred och gedigen. Jag har arbetat i mitt yrke länge nu och man vill ju gärna tro att man är intressant då eftersom år ger erfarenhet. Men hon som jag ringde upp verkade ganska ljummen i intresset.

Jag sade bland annat att: ”ja, jag har jobbat nu i 27 år så jag är gammal i gamet kan man säga”. Hon replikerade med: ”eh, ja du är gammal ja”…. Ja, det var ju inte det att jag var gammal som jag ville lyfta fram utan… ja ni fattar. Jag vet inte om hon hade en dålig dag eller om hon bara var trött på att sitta och ta samtal från arbetssökande men hennes engagemang var inte särskilt  stort som sagt. Tyvärr. Annars hade jag kanske orkat få iväg en ansökan…

Jag har aldrig  ens tänkt tanken att jag skulle vara mindre värd på arbetsmarknaden för att jag hunnit bli över 50 (jag är 52 år). Jag har naturligtvis hört talas om det men har slagit bort det eftersom jag tycker att en som jobbat i ett yrke i 27 år borde ha en del att tillföra. Men så är det kanske inte?

I dagens samhälle skall allting gå snabbt och man skall vara redigt rask och kry för att duga, det begriper man ju.  Och sedan måste man vara ung?  Och vacker? Så då kanske det inte duger med en 50 plus kärring?

Jag vet inte, men vad skall alla vi andra göra då som inte passar in i denna ”elit-mall”? Skall vi gå och självdö? Eller skall vi gå och gömma oss för världen?

Skulle vara intressant att höra om ni har liknande erfarenheter.

Single Post Navigation

5 tankar om “Har jag hamnat utanför ”elit-mallen” nu?

  1. Det här är bra och jag lånar det

    Gilla

  2. Pingback: Utanför elitmallen | Christer.L.Hansson

  3. Tack. Visst! 🙂

    Gilla

  4. Jag har faktiskt inte riktigt tänkt på det själv men jag vet att andra har haft svårt att få jobb när de varit runt 45+ och äldre.
    Då har det känts som att man ska ha minst 20 års arbetslivserfarenhet, ha stora barn så vabb inte är möjligt och vara max 25 år.
    Hur nu någon arbetsgivare får till det!

    Om det nu är så att åldern är en nackdel så är det ju himla tokigt och knäppt med tanke på att vi nuförtiden helst ska jobba tills vi är upp emot 70 bast.

    Det osar katt kan man tycka…

    Kram

    Gilla

  5. Visst är det märkligt. Men jag blir i ett sådant läge än mera angelägen om att klargöra det faktum att ”gammal är äldst”. Man får inte ge upp. 🙂

    Gilla

Lämna en kommentar

HomeHopeDreams

Om mitt liv - min väg

Millans Värld

Om mitt liv - min väg

Freja funderar

Filosofiska & feministiska vardagsfunderingar

Big ass fashion

Om mitt liv - min väg