marreutanpardon

Med fötterna på jorden och huvet på skaft – och – bland molnen då och då…

En obehaglig upplevelse som dröjer sig kvar

För ett tag sedan hände någonting obehagligt. Jag och familjen är på måndagskvällen på väg hem från simhallen. Klockan var kring åtta och vi sitter i bilen och pratar just om hur trevlig kvällen varit när det plötsligt smäller till – öronbedövande högt. Jag tror först att vi fått punktering eftersom jag sett att något ligger på vägen som jag försöker väja för (stenar) men sambon ropar till mig att genast stanna eftersom någon kastat något mot bilen.

Jag är lite chockad efter den rejäla smällen men kör så småningom åt sidan. Först när jag stannat bilen ser jag vad som hänt. Vindrutan framför passagerarsidan är träffad av en sten och är helt genombruten av sprickor likt ett spindelnät men har tack och lov inte gått sönder. På instrumentbrädan ligger glas-splitter. Chockat tittar jag på förödelsen medan sambon störtar ur bilen för att försöka ta upp jakten på den/dem som kastat stenen.

Jag vänder så småningom med bilen och kör åt andra hållet, dels för att leta reda på sambon och dels försöka få reda på vad som hänt. På trottoaren ser jag en man och en kvinna som stannat sin bil, mannen pratar i en mobiltelefon, med polisen får jag så småningom veta. Jag får av paret på trottoaren veta att även de är drabbade, hela deras biltak är buckligt.

Tydligen har några unga som stått uppe på en järnvägsviadukt kastat stenar mot våra bilar. Jag frågar om de har något signalement var men nej, de såg inte hur de såg ut, bara att det var ungdomar. Det var ju mörkt och de sprang tydligen iväg längs järnvägen när de förstod att de träffat bilar och att de nu var jagade. Våra olyckskamrater har alltså ringt polisen men de dyker inte upp under de cirka 45 minuter vi stannar kvar på platsen. Det tycker jag är dåligt. Det kunde gått så mycket värre än vad det gjorde, hade polisen fått mera brått då tro?

Så småningom kommer sambon tillbaka efter att ha jagat förövarna men inte lyckats hinna ifatt dem och jag är tacksam för det, för vem vet vad som kunde hänt honom om han lyckats… När vi kommer hem polisanmäler jag även om jag vet att det inte kommer att leda till någon utredning. Jag är redigt förbannad eftersom jag vet att det kommer att kosta att laga vindrutan, självrisken är på 1400 riskdaler. Det känns verkligt onödigt, jag får betala för någon annans j-a dumheter.

Men mest upprörd är jag ändå över hur en del unga beter sig. För hur tänker man egentligen när man ställer sig på en bro och kastar stora stenar på bilar som kör förbi? Tycker man att det är spännande att se om någon i bilarna får stenarna i skallen och dör? Eller är det spänningen huruvida man kommer att träffa eller inte och vad som kommer att hända om man gör det? Jag vet inte. Jag har gjort en del dumheter själv när det begav sig men aldrig någonsin gjorde jag något där jag riskerade att någon skulle komma till skada.

För kommit till skada kunde vi alla som satt i bilen ha gjort. Den tanken gör mig riktigt illa till mods och den gör att jag numera alltid tittar uppåt innan jag kör under en järnvägsviadukt. För man vet ju aldrig.

Annonser

Single Post Navigation

6 thoughts on “En obehaglig upplevelse som dröjer sig kvar

  1. Usch så otäckt. Skulle vilja få dem som gör sådant att förstå. Det skulle få be om ursäkt. Träffa dem som de stört och det skulle behöva få städa upp glassplitter och annat. Ja, något som får dem att tänka till, inte att det inte är så smart.

    Gilla

    • Ja, det hade varit intressant att få höra deras svar på frågan om hur de hade känt sig om någon av oss kommit till skada. Det var synd att de kom undan, mest för deras skull. Såna dumheter borde alltid få konsekvenser.

      Liked by 1 person

  2. Fy 17 vad hemskt! Stackars er som var med om detta! Och vad arg man blir när man hör att det tog 45 min innan polisen kom. Jag hade nog börjat skälla på dem med då 😦
    Jag håller med, nog för att man gjort dumma saker själv men vad fan det här är ju fruktasvärt!

    Gilla

  3. Min nya blogg är förresten i länken. (http://finest.se/homehopedreams/)

    Liked by 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Olssons universum

Om att leva minimalistiskt, miljövänligt och hälsosamt, som sockerfri singel...

HomeHopeDreams

Med fötterna på jorden och huvet på skaft - och - bland molnen då och då...

Millans Värld

Med fötterna på jorden och huvet på skaft - och - bland molnen då och då...

Freja funderar

Filosofiska & feministiska vardagsfunderingar

Bigassfashion

Med fötterna på jorden och huvet på skaft - och - bland molnen då och då...

%d bloggare gillar detta: