marreutanpardon

Med fötterna på jorden och huvet på skaft – och – bland molnen då och då…

Mekat med bilen

Häromdagen upptäckte jag att ena framlyktan på bilen inte fungerade.

Ibland kan jag bli handlingsförlamad när det uppstår i mitt tycke, jobbiga praktiska problem att lösa. Att fixa lyktan på bilen var ett sådant ”problem”.

Men. Man kan inte fara omkring i en ”enögd” bil hur länge som helst så undertecknad kände sig manad att inköpa det erforderliga materialet för att kunna åtgärda problemet, alltså nya lampor.

Lamporna (ja, jag köpte en blinkerslampa också uti fall om att eftersom den behövdes bytas förr eller senare eftersom den liksom mattats av i färgen och blivit i det närmaste vit istället för gul) låg någon dag där i plastpåsen och pockade på min uppmärksamhet. Liksom talandes till mig: ”öh… hallå… när tänker du trycka dit oss då?!”  Jag visste ju att det skulle bli oundvikligt, detta att sätta dem på plats. Jag hade i och för sig kunnat be min sambo om hjälp men nu är jag en sådan där kärring som gillar att visa gubbsen att en riktig kvinna hon kan – bara hon vill!

Så nu denna tisdagskväll var det då dags för undertecknad att visa framfötterna. På med en pannlampa, sedan  tog jag bilens  instruktionsbok och påsen med lamporna under armen och for som ett jehu ned i garaget.

Upp med motorhuven. Pannlampa på plats och tänd. Kollade misstänksamt på lamporna med trådar och annat fanstyg. Jösses vad mycket grejor det sitter överallt, detta blir nog inte lätt… Kliar mig i skallen. Kollar i instruktionsboken. Kliar mig i skallen igen. Börjar att peta och faktiskt, efter ett tags mekande är lampan minsann på plats! Jag känner mig ganska nöjd med mig själv.

”Vad fasen, jag är ju expert – jag kan lika gärna trycka dit blinkerslampan också när jag ändå är igång” tänker jag för mig själv. Så efter koll i instruktionsbok, lite mera kliande i skallen och ännu lite mekande, så sitter även blinkerslampan på plats.

Men… vänta. Borde jag inte kolla att de funkar, alltså att de lyser? Med klappande hjärta sätter jag mig i bilen och vrider om nyckeln (ja, jag har en äldre bil). Framlamporna på bilen lyser, båda två. Hurra. Dags för check av blinkersen. Jajjamensan, den blinkar gult så fint.

Nu har jag fått blodad tand av all bilvård så jag fortsätter full av entusiasm med att kolla olja, batteriet och spolarvätska. Jag funderar en stund på om jag skall  byta torkarblad också men… nej. ”Nu får det räcka för den här gången”  tänker jag och torkar av de oljiga händerna med en trasa. För det blir nog flera gånger. Bil-mekande är ju kul!

Fråga till mina kvinnliga läsare: mekar ni med bilen själva?

Fråga till mina manliga läsare: skulle du låta din kvinna meka med bilen?

Annonser

Single Post Navigation

6 thoughts on “Mekat med bilen

  1. När jag var yngre och hade bil gjorde jag de enkla sakerna själv som att kolla olja och fylla på spolarvätska osv. När det kom till riktigt mekande så tog min far hand om det.
    När jag gifte mig så blev det ungefär samma deal. Jag gjorde enkla grejer, x-maken mekade.
    Däremot upptäckte jag att jag var en djävel på att få tag på reservdelar, ibland så konstiga sådana att jag inte själv begrep hur jag lyckades få tag på rätt grejer…så x-maken kunde meka till det.
    Nu har jag ingen bil så jag slipper bekymra mig om sånt!
    Kram

    Gilla

  2. Vilken bra talang detta att hitta bra reservdelar! 😀

    Gilla

  3. Enklare grejer kan jag absolut göra, men annars blir det verkstaden.

    Gilla

  4. Åh, verkstaden kommer snart att få besök av mig och bilen, en fjäder har pajat på bakluckan som nu är vråltung att hantera… phu.

    Gilla

  5. Hahaha! Du är bara SÅ cool! Jag vill helst kunna fixa allt själv, men ibland behövs dock lite hjälp. Bilen är ju verkligen ett problem. Men åh vad glad och stolt man blir när man fixar något man skjutit upp och tyckt varit jobbigt att ta tag i.
    Jag har fixat lite med bilen men jag är fortfarande väldigt osäkert på basgrejerna t o m. Dock vägrar jag be sambon om hjälp och åker istället till en verkstad eller en mack… :))

    Gilla

  6. 😀 Ja, viss blir man stolt när man lyckas! Det sägs ju att det är nyttigt att lämna sin bekvämlighetszon ibland och våga ge sig i kast med grejor som man tror att man inte klarar.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Olssons universum

Om att leva minimalistiskt, miljövänligt och hälsosamt, som sockerfri singel...

HomeHopeDreams

Med fötterna på jorden och huvet på skaft - och - bland molnen då och då...

Millans Värld

Med fötterna på jorden och huvet på skaft - och - bland molnen då och då...

Freja funderar

Filosofiska & feministiska vardagsfunderingar

Bigassfashion

Med fötterna på jorden och huvet på skaft - och - bland molnen då och då...

%d bloggare gillar detta: