Jag vill bara bara likna mig själv
Förra inlägget handlade om utseende. Det kommer det här också att göra men ur en mera personlig synvinkel.
I yngre dagar var jag mycket mera utseendefixerad än vad jag är i dag. Jag skulle nog vilja säga att jag var riktigt fåfäng. Att försöka se bra ut var viktigt för mig och jag lade också ned ganska mycket tid på det.
När man är ung (kvinna) så vill man också försöka hitta ”sin” stil på olika sätt, så var det åtminstone med mig. Hitta den där looken med hår, smink och kläder så att man verkligen blir sitt allra bästa jag, på utsidan. För att hitta den rätta looken tittar man på andra, letar efter förebilder. Kvinnor som kanske på något sätt liknar en själv och/eller har en stil som man gillar och som man tycker skulle passa en själv.
Förr om åren har jag haft ett antal förebilder som jag har gjort mitt bästa för att likna på det ena eller det andra sättet – med mer eller mindre lyckat resultat. Och då har jag förstås också under årens lopp fått höra att jag är lik den ena eller den andra. För det mesta tyckte jag att det var ganska kul, särskilt när kommentarerna var komplimenterande.
Men på senare år har det känts lite jobbigt likna någon annan. Kanske har det med ålder och/eller personlig mognad att göra. För nu är det faktiskt bara en som jag vill vara lik, nämligen mig själv. Förr om åren har jag retat mig på detaljer, till exempel med mina ögon och min figur. Men i dag är jag faktiskt nöjd med hur jag ser ut, trots att jag är långtifrån ”perfekt” (vad det nu är). Det är ju ändå de där speciella detaljerna i mitt utseende som gör det till just mitt.
De djupt liggande, mörka ögonen har jag tidigare många gånger hängt upp mig på. Tyckte förr att de skulle vara snyggare ifall de var mindre djupt liggande. Men inte längre. Och under många år har jag tyckt att jag varit alltför kraftig. Nu är jag glad åt min ganska så atletiska kroppsbyggnad eftersom jag är stark av naturen och faktiskt därtill ganska välproportionerad.
Och vad andra tycker om mitt utseende, det är helt upp till dem. För det finns lika många variationer på det temat som det finns tyckare. Det mest komplimenterande någon har sagt till mig om mitt utseende är att jag liknar Marilyn Monroe och det minst komplimenterande att jag liknar en ap-rumpa…
Så nog är det så att skönheten ligger i betraktarens öga?
Fortsatt trevlig helg!
Enligt Frk Svensson 
Jag försöker att klä mej efter min kropp. Jag är ju väldigt kort så långa jackor går bort. Jag är dessutom kurvig och då blir det svårt med ”raka” kläder med. Jag håller med dej i att när man var ung vill man klä sig som andra, nu tänker jag på hur jag kan försöka framhäva det jag har. Sedan är jag extremt allergisk mot märkeskläder. Jag märker vad andra behandlar en annorlunda och med mer ”respekt” så därför känner jag att jag inte vill vara en del utav den klumpen utan jag vill vara Sarah för den jag är 🙂
GillaGilla
Man vinner i längden på att framhäva vem man verkligen är och i dag när det finns så mycket att välja på, som second hand och vintage t ex, så har man en massa möjligheter. Jag älskar att fynda fin second hand!
GillaGilla
Bara jag kan vara just jag, så jag brukar försköka göra det bästa utav det 😉
GillaGilla
Det tycker jag att du lyckats med alldeles utmärkt med!
GillaGilla
Nämen nu har det gått över en månad! Kom ut ur julstöket och berätta vad du gör på bloggen istället 🙂
GillaGilla
Åh, jag vet att jag varit väldigt overksam här på senaste tiden. Jag har ett antal utkast men jag har inte haft riktig ork och inspiration att förfärdiga dem… och sedan är det förstås fullt upp hemmavid med diverse familjerelaterade sysselsättningar. Men jag lovar att skärpa upp mig! 😀
GillaGilla