marreutanpardon

Med fötterna på jorden och huvet på skaft – och – bland molnen då och då…

Om tron på någonting större och om att prata med Gud

Jag har alltid trott på att det finns någonting större. Någonting som har total kontroll över helheten. Det som ”uppfann” och iscensatte hela det som vi kallar för Universum med alla dess delar och funktioner. För jag tror inte för ett ögonblick att det har uppkommit av en slump.

Skulle det vara en slump att till exempel vårt solsystem fungerar som det gör med en stjärna och planeter som snurrar runt den? Skulle det vara en slump (och tur?) att vår jord är exakt där den är och fungerar som den gör med de elementen som är balanserade exakt på det sättet så att de liv som finns på den kan existera? Och skulle det vara en slump att skapelsen människan ser ut och fungerar med den fantastiska mekanik och elektronik som den gör?  Ta bara vår hjärna som exempel – en mycket avancerad ”datamaskin” med funktioner som vi i detta tjugonde århundrade fortfarande inte har någon riktig vetskap om?

Med all respekt, alla får tro vad de vill men jag kan inte tro att Skapelsen och allt vad den rymmer bara  är en slump!

När jag var barn gick jag i söndagsskola och jag var även engagerad i ungdomsverksamheten i kyrkan där vi bodde. Såhär i efterhand har jag funderat mycket över hur saker och ting verkligen var och jag har sökt efter mönster och förklaringar till varför saker och ting blir som de blir och blivit. Jag ser mönster som ger mig vid handen att allt det som sker har en mening.

Jag hade till exempel ingen lätt uppväxt, det hade varit lätt för mig att hamna riktigt fel i livet. Men det gjorde jag nu inte. Jag tänker inte ge mig själv hela äran för att ha klarat av det, för redan då, för så länge sedan, minns jag att jag förnam och också trodde på detta Större medvetande. Det hjälpte mig och visade mig vägar att gå för att försöka att lösa tillvarons ibland mycket svåra frågor.

Då kallade det också för ”Krafterna”. För det var så jag upplevde detta medvetande, som starka krafter som liksom styrde och ställde med allt och alla. Jag såg det tydligt redan då. Även om det var ett mycket abstrakt sätt att tänka på förstod jag det i alla fall, fast jag var ett barn. Det är det jag tycker är så fantastiskt och det är sådant jag som vuxen fortfarande funderar mycket över. Hur jag som litet barn kunde ha en viss uppfattning om, och dessutom viss förståelse för detta som jag ändå aldrig kunde lära känna helt och fullt!

Hursomhelst var jag då alltid – och är fortfarande nyfiken på detta Större. På Gud. Eller Krafterna. När jag var barn bad jag var kväll i det som man på den tiden kallade aftonbönen för barn, ni vet, Gud som haver … Jag kände mig trygg med att det fanns någon eller något som såg mig och som lyssnade när ingen annan gjorde det. Nuförtiden pratar jag också ofta med Gud men nu som vuxen och om lite andra saker. Men jag får fortfarande de mest fantastiska svar. Så jag har ingen anledning att tvivla på att det finns någonting större.

Tror ni på någonting större och hur i sådana fall? Eller tror ni på annat sätt? Vore intressant om ni ville dela med er. 🙂

Trevlig lördagskväll!

Annonser

Single Post Navigation

One thought on “Om tron på någonting större och om att prata med Gud

  1. Jag är uppvuxen med kyrkans barntimmar osv, och har min tro tryggt inom mig.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Olssons universum

Om att leva minimalistiskt, miljövänligt och hälsosamt, som sockerfri singel...

HomeHopeDreams

Med fötterna på jorden och huvet på skaft - och - bland molnen då och då...

Millans Värld

Med fötterna på jorden och huvet på skaft - och - bland molnen då och då...

Freja funderar

Filosofiska & feministiska vardagsfunderingar

Bigassfashion

Med fötterna på jorden och huvet på skaft - och - bland molnen då och då...

%d bloggare gillar detta: