marreutanpardon

Med fötterna på jorden och huvet på skaft – och – bland molnen då och då…

Längtan efter ett eget ställe

Jag vet inte om det har någonting med ålder att göra men de senaste fem åren har jag börjat längta efter ett helt eget ställe. Alltså ett eget litet hus. Med trädgård därtill. Ett hus som jag äger, där jag bestämmer hur precis allt skall vara, som  färger, tapeter och inredning.

Det är inte så att jag lider brist på ställen att vara på i allmänhet, till exempel nu på sommaren. Nej, inte alls. Tvärtom. För mig finns det två ställen att vara på, ett torp och en stuga. Torpet äger min sambo och hans syster. Det är inte så att jag är ovälkommen dit, nej. När jag är där är det mera som gäst även om  jag ”hör till familjen” som det heter. Jag kan vara där och hjälpa till med gräsklippning och liknande ”löpande uppgifter” men när det kommer till hur det skall se ut inne, renovering och  liknande, då har jag noll talan. Mina eventuella förslag är inte intressanta. Det skall vara på ett visst sätt och det respekterar jag. Eftersom jag inte har någon del i huset. Men det är ändå lite trist. Att inte höra till, att inte få ta del.

Det andra stället, stugan, den äger min pappa och hans fru (min styvmor). Och där är det om möjligt ännu mera komplicerat om och när jag kanske, eventuellt, skall få ”komma till” och vistas där. Det blir en enorm apparat av det hela. Det ligger en stark spänning i luften huruvida jag har klart för mig hur vatten och el slås av och på och andra liknande tekniska krusiduller. Det finns mycket att skriva om detta men det blir bara jobbigt att läsa så för att göra en lång historia kortare: jag måste tassa på tå där också, vara rädd om allt. Det skall vara på deras sätt.  Det känns som att de inte har förtroende för mig på något märkligt sätt. Att komma med förslag på eventuell renovering, målning e t c  slås till marken även där. Trots att stugan  har varit en stor del av min uppväxt har jag aldrig haft känslan av att riktigt höra dit, på riktigt. Det är också trist, som ovan.

Och jag bor i en lägenhet som min sambo äger och som jag inte trivs i så bra. Så. Förstår ni då vad jag menar?

Ja, jag har nu en mycket stark längtan efter att hitta ett eget ställe där det är jag som rår. Inga sura miner när jag vill göra något. Ingen som ruskar på huvudet åt mina (många gånger mycket kreativa) ideér. Ingen som säger att det blir för krångligt eller att det inte passar. Ett ställe som är mitt och ingen annans.

Annonser

Single Post Navigation

6 thoughts on “Längtan efter ett eget ställe

  1. Tack för att du delar med dig av dina tankar och jag förstår ditt dilemma. Jag äger mitt hus sedan 20 år tillbaka och ibland funderar jag på varför. Nu blev jag påmind 🙂

    Gilla

  2. Du kan skatta dig lycklig! När jag berättar för familjen och annat löst folk om mina drömmar och planer så heter det mest att ”passa dig för hus, det kostar en massa pengar” och liknande. … men jag bryr mig inte utan fortsätter att drömma och planera… 🙂

    Gilla

  3. Så bra att du vet vad du vill. Och skriver om det. Det är starten till förverkligande.

    Gilla

  4. Åh, jag blir hoppfull och glad av sådana kommentarer! 😀

    Gilla

  5. Klart du ska ha ditt eget hus! Börja planera idag, så blir det verklighet imorgon… Lycka till, kram!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Olssons universum

Om att leva minimalistiskt, miljövänligt och hälsosamt, som sockerfri singel...

HomeHopeDreams

Med fötterna på jorden och huvet på skaft - och - bland molnen då och då...

Millans Värld

Med fötterna på jorden och huvet på skaft - och - bland molnen då och då...

Freja funderar

Filosofiska & feministiska vardagsfunderingar

Bigassfashion

Med fötterna på jorden och huvet på skaft - och - bland molnen då och då...

%d bloggare gillar detta: