marreutanpardon

Med fötterna på jorden och huvet på skaft – och – bland molnen då och då…

Jag – en matmissbrukare

En sådan där dag när allt är skit. Man vaknar på morgonen med en olustkänsla. Går till jobbet och allt känns tungt. Just den dagen är det en jobbig uppgift som ligger framför en, en sådan man helst skulle vilja slippa. Det är inte kul att gå och fika. Morgonfikan som brukar vara så mysig annars. Prat och skratt. Men i dag är jag inte alls social. Arbetskamraterna märker att något är fel. Somliga är förstående, andra småretas eftersom de vet att stubinen är kort. Är inte på humör, känner mig skör och ledsen.

Plötsligt, någon gång innan lunch så kom det. Suget efter godis. Men jag klarar av det den här gången. Äter lunch som jag skall utan att falla för frestelsen att äta godis före. Känner jag mig ändå lite nöjd med mig själv…  men det är inte långvarigt. För snart är olustkänslorna och ledsenheten tillbaka och de är inte borta när jag går hem ifrån jobbet heller.

När jag kommer hem är familjen är hemma men stoltheten hindrar mig att visa hur jag verkligen mår. Känner mig ledsen. Nere. Vill helst bara sitta och stirra för mig själv men det går inte, vissa åtaganden skall göras. Som att fixa mat. Finns inget i skåpen att laga något vettigt av.

Det blir korv med bröd. Med senap och mycket ketchup. Skräpmat men det fyller ju buken bra. En korv med bröd slinker lätt ned. En till. Och så varvas det med lite Fazer blå choklad. Sedan en korv med bröd till. Och så ännu en. Det är nu jag börjar skämmas över mig själv. Blir äcklad. Sedan frågar jag plötsligt mig själv: ”VARFÖR äter du, du borde vara mätt?!” Och svaret inne i huvudet blir inte ”för att jag är hungrig”. Det blir: ”för att jag är så ledsen”.

Kom alltså på mig själv mitt i mitt matmissbruk. Och fylldes av blandade känslor. Äckel över hur jag beter mig men också av lättnad och till slut också glädje och häpnad över vilken skillnad det är mellan att få en insikt intellektuellt och att få den … vad skall man säga? På riktigt? Med känslor och alltihop.

För just i dag var det så tydligt. Just i dag behövde jag verkligen tysta alla de där jobbiga känslorna och det gjorde jag genom att bokstavligen trycka ned dem – med mat. Massor av mat. Så nu sitter jag här med svullen buk men jag försöker ändå att se det positivt. Jag har verkligen insett varför jag har sådana problem med att äta lagom mycket.

För jag använder mat som medicin. Så är det. Jag är en mat-missbrukare. Usch. Men insikten är viktig för utan den kan jag inte veta vad jag skall göra härnäst. Så, det får jag fundera på, tills det sätter in nästa gång. För det kommer det att göra. Tips emottages tacksamt.

 

Annonser

Single Post Navigation

3 thoughts on “Jag – en matmissbrukare

  1. Här en till, mat/sockermissbrukare…. Du är inte ensam.

    Ge inte upp, det måste ljusna nångång.

    Pepp.

    Gilla

  2. Mycket bra skrivet och man kan ju relatera det till alla form av missbruk.
    Kram

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Olssons universum

Om att leva minimalistiskt, miljövänligt och hälsosamt, som sockerfri singel...

HomeHopeDreams

Med fötterna på jorden och huvet på skaft - och - bland molnen då och då...

Millans Värld

Med fötterna på jorden och huvet på skaft - och - bland molnen då och då...

Freja funderar

Filosofiska & feministiska vardagsfunderingar

Bigassfashion

Med fötterna på jorden och huvet på skaft - och - bland molnen då och då...

%d bloggare gillar detta: