marreutanpardon

Med fötterna på jorden och huvet på skaft – och – bland molnen då och då…

Dags att lägga ”spökpussel”

Jag har en medial ådra, d v s jag kan känna in det som många kallar andevärlden. Denna talang har jag haft sedan jag var barn och det kan vara spännande men också ganska jobbigt.

Jobbigt är det till exempel när man bor på ett ställe där man har ”inneboende” i form av andar som tycker att det är man själv som är deras inneboende. Ja, så kan de uppfatta saken. Ibland har de inte ens bott på platsen men har ofta en (känslomässig) anknytning till den som gör att de hålls kvar där. De är vad man kallar för ”platsbundna” och de anser ofta att man stör dem på ett eller annat sätt.

Hur fungerar det då? Jag tror helt klart på att allt som händer ”registreras”. Jag minns en replik ur en av mina favoritfilmer, (Gladiator) som jag vill minnas var: ”Det vi gör i livet genljuder i evigheten”…  Och det är min övertygelse att precis så är det.

Tillbaka till där vi bor. Vi bor vid en gammal väg som funnits sedan en mycket lång tid tillbaka. Naturligtvis har det hänt mycket på en sådan plats under historiens gång. Många människor har ”passerat revy” här. Men vissa av dem har gjort större avtryck än andra.

Sedan dag ett jag flyttade hit har jag förnummit saker ur det förflutna. Någon (eller några) har med jämna mellanrum  pockat på och velat framföra någonting. Det är någonting ouppklarat, något som de vill skall komma i dagen. Och de vänder sig naturligtvis till mig, eftersom de vet att jag kan förnimma dem på olika sätt.

Det handlar om mycket svåra saker och tunga skuldkänslor. De har gjort sig påminda genom drömmar, känslor och till och med fysiska fenomen. Jag har haft hit ett medium som försökt att ”rena”,  med viss framgång. Men till den verkliga ”kärnan” lyckades han inte att nå. Jag har sedan försökt att ta hit flera medium men det kommer alltid ”någonting i vägen”. Någon både vill och inte vill att sanningen skall komma fram. Någon (eller några) är rädda och förtvivlade men vet inte vad de skall ta sig till.

Det känns på något sätt som att det är meningen att jag skall ta tag i detta. Varför jag blivit ”utvald” till denna uppgiften vet jag inte. Det känns som att det var meningen att jag skulle komma till den här platsen och ”röra om i grytan” men att förklara det skulle ta alltför lång tid och alltför stort utrymme. Men jag vet. Och det räcker.

Så jag har nu till slut bestämt mig för att försöka hitta roten till det onda. Om än något motvilligt. Men som det är nu kan vi inte ha det, jag och min familj. Vi behöver få ro. Allesammans. Också de som inte syns.

Det har blivit dags att  lägga ”spökpussel.” På riktigt.

Annonser

Single Post Navigation

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Olssons universum

Om att leva minimalistiskt, miljövänligt och hälsosamt, som sockerfri singel...

HomeHopeDreams

Med fötterna på jorden och huvet på skaft - och - bland molnen då och då...

Millans Värld

Med fötterna på jorden och huvet på skaft - och - bland molnen då och då...

Freja funderar

Filosofiska & feministiska vardagsfunderingar

Bigassfashion

Med fötterna på jorden och huvet på skaft - och - bland molnen då och då...

%d bloggare gillar detta: