marreutanpardon

Med fötterna på jorden och huvet på skaft – och – bland molnen då och då…

När barns frågor manar till viktig eftertanke

Det är fantastiskt att ha barn på så många sätt men en sak som verkligen är magisk med barn är att de kan ställa frågor som gör att man ibland är tvungen att tänka efter ordentligt.

Häromdagen var det dags att testa en viktig signal: ”viktigt meddelande till allmänheten” som ju görs den första måndagen i varje månad. Eftersom min dotter är sjuk den här veckan så var vi hemma och satt och åt frukost när tutandet startade. Och vi bor där det ljuder ordentligt, alltså nära en dylik mistlur.

Efter att jag berättat vad det är för en signal och vad den kan stå för så frågade min dotter vad krig är egentligen, varför det händer och hur det går till.

Jag började initialt att berätta hur det går till rent teoretiskt: att krig är när grupper av människor, till exempel i olika länder, blir osams om vem landet tillhör och då bråkar om det ordentligt, att de skjuter och bombar på varandra. Och att många dör eller blir allvarligt skadade.

Sedan dryftade hon sina tankar om det sagda och sade: ”jamen då blir väl allting helt förstört när det är krig”? Och jag svarade att ja, det blir det. Vi talade om hur det kunde se ut efter att bomber briserat och vad som händer med människor när det blir krig. Om sådant som skräck och svält och att inte ha någonstans att bo. Om att få skador för livet, fysiska och själsliga.

Och medan jag berättade så jag insåg att jag inte vet alls vad krig innebär eftersom jag (tack och lov) aldrig varit med om det i verkligheten. Jag vet egentligen ingenting om vilka känslor man får när man får veta att det blir krig, ingenting om skräcken när bomber eller granater exploderar, ingenting om hur det känns att bli hotad till livet, ingenting om hur det är att få hela sitt hem förstört, ingenting om hur det känns att se människor bli allvarligt skadade eller dö. Jag kan bara föreställa mig. Jag summerade med att säga att krig är helt  obegripligt fruktansvärt, onödigt och någonting som inte borde finnas alls.

Det som gjorde det hela lite speciellt var att ett avsnitt av Alfons Åberg som gick på barnkanalen senare på kvällen också handlade om just krig, om allt det vi tidigare talat om och som knöt ihop säcken på ett fint sätt för min dotter. När sådant händer så funderar jag på synkronisitet…

Och om kvällen när jag funderade vidare på detta ensam på kammaren, tänkte jag på de människor som flytt krig, som varit med om det i verkligheten och jag fylldes av medkänsla för dem och någonstans en önskan om att de, en dag, om och när de orkar, på något sätt kan berätta om sina upplevelser. För att bära på sådant måste vara fruktansvärt, det kan jag faktiskt förstå, med blotta eftertanken.

Annonser

Single Post Navigation

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Olssons universum

Om att leva minimalistiskt, miljövänligt och hälsosamt, som sockerfri singel...

HomeHopeDreams

Med fötterna på jorden och huvet på skaft - och - bland molnen då och då...

Millans Värld

Med fötterna på jorden och huvet på skaft - och - bland molnen då och då...

Freja funderar

Filosofiska & feministiska vardagsfunderingar

Bigassfashion

Med fötterna på jorden och huvet på skaft - och - bland molnen då och då...

%d bloggare gillar detta: