marreutanpardon

Med fötterna på jorden och huvet på skaft – och – bland molnen då och då…

Lösa, privata (kropps-) funderingar

Jag har alltid tyckt att (hela) min kropp är min ensak och särskilt de nedre regionerna som bara jag och eventuell partner har tillträde till.

Allt det där ställdes förstås på sin spets när jag skulle ha barn. Plötsligt skulle till exempel främmande människor liksom ha en självklar rätt att känna på ens allt större mage (vilket jag inte uppskattade). Jag blev tillfrågad om jag inte tyckte det skulle vara roligt att filma förlossningen. Va, en kamera rakt upp mellan benen?! Vem vill ha det? Ja, det finns säkert någon men nej tack – not for me.

Barnmorskor fick rätten att regelbundet kolla in i ”det allra heligaste” och känna.  För att inte tala om vid själva förlossningen. Då var det verkligen ingenting ”söderöver” som var privat. Snarare tvärtom. Ja, det är ju så det måste vara så det köpte jag.

Och så amningen då. Det började redan på BB när jag fick problem med att amma. Sköterskor drog i brösten och klämde i dem hårt för att pressa fram mjölk. Som om jag var någon kossa. Det gjorde mig urförbannad. Mina bröst var fortfarande privata för mig. Men det verkade de inte förstå.  Men de hade kanske redan för länge sedan tappat känslan för var människors privata sfärer går. Vad vet jag.

Men även tiden efter förlossningen verkade det vara fritt fram även  för kreti och pleti att fråga om både det ena och det andra. Som amningen. Igen. ”Alla” verkade vara intresserade av amningen, hur ofta jag ammade, hur mycket mjölk jag hade och så vidare. Det kändes som om mina tuttar blivit ”lovligt byte. Jag försökte värja mig och då blev det nästan värre.

Mens då. Detta månatligt återkommande djävulskap.

Ta till exempel reklam för mens-skydd. Kvinnors mens och underliv verkar vara någonting ”allmänt”. Jag vet inte, kanske är jag pryd eller något men jag gillar inte att få olika slags mens-skydd uppslängda i ansiktet, exempelvis vid fredags-myset, typ: ”have a happy period – always!”. Ni vet de där när de plockar fram bindorna och så häller de en BLÅ vätska på den för att demonstrera den enorma uppsugningsförmågan… äh. Varför inte gå hela vägen och använda röd färg? I vårt upplysta samhälla är det väl ändå ingen som fortfarande tror på att vissa är blåblodiga – eller? Men då skulle det nog bli så privat som det faktiskt är och det skulle nog inte öka försäljningen av mens-skydd heller.

Nej, jag är nog väldigt privat med min kropp och det tycker jag att jag har rätt att vara. För min kropp tillhör bara mig. Bara.

Annonser

Single Post Navigation

2 thoughts on “Lösa, privata (kropps-) funderingar

  1. Att slippa mens när jag nu tydligen hamnat i klimakteriet är bara positivt! Att ha fått vallningar istället är inte lika positivt….

    Gilla

  2. Ja, varför kunde man inte bara få slippa skiten och må bra ändå? Nejdå, det måste tydligen vara det ena eller det andra… 🙂

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Olssons universum

Om att leva minimalistiskt, miljövänligt och hälsosamt, som sockerfri singel...

HomeHopeDreams

Med fötterna på jorden och huvet på skaft - och - bland molnen då och då...

Millans Värld

Med fötterna på jorden och huvet på skaft - och - bland molnen då och då...

Freja funderar

Filosofiska & feministiska vardagsfunderingar

Bigassfashion

Med fötterna på jorden och huvet på skaft - och - bland molnen då och då...

%d bloggare gillar detta: