marreutanpardon

Med fötterna på jorden och huvet på skaft – och – bland molnen då och då…

Alla får vara med?

På min flickas skolgård finns det en skylt där det står med stora bokstäver ”ALLA FÅR VARA MED”.

”Vad fint” tänkte jag när vi kom till skolan den första skoldagen med vår dotter. ”Här verkar man ha rätt inställning” tänkte jag vidare, glatt och lite naivt. Nu vet man ju att i verkligheten förhåller det sig inte alltid på det sättet. För som barn gäller samma oskrivna regler som när man är vuxen, nämligen:

Man bör passa in. Man bör inte sticka ut. Man bör vara som ”alla andra”.

Ovanstående regler får man ju tidigt lära sig, är väldigt viktiga. För annars… får man kanske inte vara med och leka med ”alla de andra” (barnen). Då får man klara sig själv.

Eftersom jag var mobbad som barn vet jag allt om hur det är att inte få vara med.

Man förstår inte varför de stänger en ute. Man funderar väldigt mycket över varför man inte blir insläppt i gemenskapen.

I går råkade jag av en händelse se en film om vildhundar (tror jag det var). De visade en stackare som hade oturen att se lite annorlunda ut än de övriga i flocken. Han hade nämligen hängande öron medans de andra hade uppåt stående öron. Vad fick man se? Jo de gick på honom allesammans, bet och pucklade på honom. Och det var inte bara hans ”jämnåriga” i flocken utan faktiskt även de vuxna individerna som stod för mobbningen.

Och så är det ju tyvärr även i människosläktet. Det finns lärare som mobbar elever i skolan och det finns de lärare som medvetet eller omedvetet blundar för att det finns mobbning bland eleverna. Och vidare finns det ganska gott om vuxna som mobbar andra vuxna.

Jag kan inte låta bli att fundera över vad det är som får individer i en flock att hacka på dem som inte råkar passa in. Tänker på uttrycket ”hackkyckling”.

Vad är det för mekanismer som föder behovet av att få utesluta och trycka ned en annan individ som man kanske inte riktigt förstår sig på eller som ser annorlunda ut? För det kanske är det som det handlar om? Eller är det någonting evolutionsrelaterat, som det så kallade ”naturliga urvalet” (de bäst anpassades överlevnad)? Det är förstås ganska invecklat vad som ligger bakom.

Men jag skulle vilja ställa en fråga: kan man inte ställa lite högre krav på oss människor som ju ändå skall föreställa högt utvecklade: Skulle vi inte kunna vara lite mera vidsynta och försöka ha en större acceptans för dem som inte kan, eller faktiskt – vissa gånger inte vill inordna sig i ledet?  För det skulle säkert kunna tillföra mycket gott.

Jag skulle vilja önska att det kunde finnas en plats för precis alla. För när allt kommer omkring så blir det ju ganska ointressant om alla är stöpta i ungefär samma form och tänker likadant. Människan är alltför avancerad och komplex för att kunna knuffas in i ett sammanhang där alla måste vara likadana. Det skulle aldrig fungera.

Men  finns det inte redan en plats för alla om man tänker efter lite? För även de som inte verkar passa in behövs förstås, det är de som går i bräschen för ett nytt tänkande, det är de (som genom sin existens)  skall hjälpa till att skapa en större acceptans (och därmed föra mänskligheten framåt). 😉

För om det finns acceptans, då får alla vara med. På riktigt.

Trevlig söndag!

Annonser

Single Post Navigation

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Olssons universum

Om att leva minimalistiskt, miljövänligt och hälsosamt, som sockerfri singel...

HomeHopeDreams

Med fötterna på jorden och huvet på skaft - och - bland molnen då och då...

Millans Värld

Med fötterna på jorden och huvet på skaft - och - bland molnen då och då...

Freja funderar

Filosofiska & feministiska vardagsfunderingar

Bigassfashion

Med fötterna på jorden och huvet på skaft - och - bland molnen då och då...

%d bloggare gillar detta: