marreutanpardon

Med fötterna på jorden och huvet på skaft – och – bland molnen då och då…

I ljuset av kärleken spricker trollen

Ibland gör man de mest fantastiska insikter sådär mitt i vardagen. Till exempel insikter om sig själv.

Man vill ju gärna tro att man är en helt fabulös  varelse. Men nej, det är man inte. Inte jag i alla fall. För i dag, helt plötsligt, under det att jag gjorde iordning min kvällsmat, insåg jag att mina allra värsta sidor finns, på riktigt. Jag brukar vilja förneka dem, trycka in dem i sitt hörn, men inte den här gången. De fick lov att vara där. För en gångs skull. Och efter att ha sett  dem i vitögat och erkänt deras existens tyst för mig själv (det räcker eller hur, man behöver ju inte skrika ut det över hustaken)  insåg  jag att jag faktiskt måste acceptera att de finns där. De är ju ”Jag” de också, eller delar av mig. Jag tänkte att om jag inte kan erkänna för mig själv att de finns där, då är jag inte sann emot mig själv. Och det vill jag vara. Så långt det någonsin går.

Jag har alltid ansett mig vara en ”god” människa. Därför har jag faktiskt, utan att ens tänka på det,  tryckt undan dessa delar av mig själv som jag inte tyckt varit önskvärda, de ”icke goda”. Gömt dem nogsamt, så väl jag kunde, någonstans i vindlingarna så att ingen, inte ens jag själv, någonsin skulle kunna hitta dem. Som till exempel riktig elakhet. Som sann egoism. Som sann egenkärlek. Ja, till och med riktig ondsinthet. Inga roliga sidor det inte.

Men nu är det så att Livet är så finurligt uträknat, att det alltid finns och kommer att finnas människor omkring en som förr eller senare, kommer att få en att visa upp dessa ens oönskade sidor.  När man minst anar det.

Och ja, till en början är det väl självklart att man protesterar och gör vederbörligt motstånd för dessa hemliga och hemska saker får ju under inga omständigheter komma upp till ytan. Det var ju så jag tänkt ut det, eller hur.

Jag måste förklara mig närmare:

Min nuvarande sambo och jag är olika, mycket olika. Och det resulterar i en hel del kontroverser oss emellan. Det finns ingen som kan göra mig så arg som han men heller ingen som kan få mig att skratta lika mycket och hjärtligt. Och han är bra på att sporra mig till att göra mitt allra bästa.

Detta att han kan locka fram allt inom mig, både bra och dåligt, har gjort att han är den som jag fått till mig. Av honom skall jag lära känna mig själv och vad jag klarar – lika väl som att han skall lära sig om sig själv av mig. Vi är skapta att vara varandras speglar och vi är skapta att vara det i skydd av kärleken.

Ja, kärleken förde oss samman…

Varför egentligen?

Jo, för i kärleken vågar vi också visa det allra hemskaste av oss själva.

För störst av allt är kärleken. Och i ljuset av den spricker trollen. Visst är det så?

Ha en fin helg!

Annonser

Single Post Navigation

6 thoughts on “I ljuset av kärleken spricker trollen

  1. Visst är det bra att komplettera varandra!

    Gilla

  2. Jag tror på ”opposites attract”. Men det gäller att kommunicera rätt …

    Gilla

  3. Otroligt bra skrivet och så sant.Givetvis vill man sällan se eller erkänna sina sämre sidor, trots att de finns där men ibland har man inget val.
    Kram

    Gilla

  4. Nu hittade jag dej här 🙂
    Ha en fin kväll!

    Kram

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Olssons universum

Om att leva minimalistiskt, miljövänligt och hälsosamt, som sockerfri singel...

HomeHopeDreams

Med fötterna på jorden och huvet på skaft - och - bland molnen då och då...

Millans Värld

Med fötterna på jorden och huvet på skaft - och - bland molnen då och då...

Freja funderar

Filosofiska & feministiska vardagsfunderingar

Bigassfashion

Med fötterna på jorden och huvet på skaft - och - bland molnen då och då...

%d bloggare gillar detta: