marreutanpardon

Med fötterna på jorden och huvet på skaft – och – bland molnen då och då…

Depp, lösa funderingar och dagdrömmeri

I dag är det är deppar-dag. Känner mig lite nere och när jag är ledsen ägnar jag mig åt verklighetsflykt på ett eller annat sätt, som till exempel att dagdrömma.

När jag var ung hade jag många drömmar. En av dem var att flytta till USA. Jag ville bli berömd och tjäna pengar, ha kul och utveckla mig själv. Jag tyckte om det amerikanska sättet att tänka och vara, till exempel detta att ”allting är möjligt”. Och jag ville jobba med någon glamour-grej, som film, eller fotografering. Eller kanske med design eller någonting annat kreativt.

Åh ja, jag ville verkligen flytta till USA och leva den amerikanska drömmen. Sverige kändes så litet, grått och tråkigt i jämförelse med det stora glittrande landet i väst där alla drömmar kunde bli verklighet…

I dag kom jag på mig själv med att drömma om USA igen. Eller om ett annat ställe som verkar bättre än där jag är nu. För det mesta tycker jag att det är bra att vara lagom och då passar det ju bra att leva i Sverige men så har jag en annan sida också, den där vilda sidan som vill slå sig lös…

Och den där vilda sidan av mig har inte en chans där jag befinner mig nu, mitt i ett tråkigt vardagsliv med jobb, tvätt och städning där man hela veckan ser fram emot helgen som skall infria alla önskningar om vad man vill göra men som sällan stämmer in med hur det verkligen blir. Väldigt sällan faktiskt.

Nej, jag är nog i behov av förändring på något plan, då brukar jag bli sådan här.

Eller är det (gud förbjude!) en annalkande 50-årskris?!

Vi får väl se.

Hoppas i alla fall att ni får en fin helg. Själv skall jag nog fortsätta att ägna mig åt depp och dagdrömmeri lite till, tills verkligheten gör sig påmind… Och den är nog inte så hemsk. Egentligen. Eller? Allting är ju relativt…

Nej, nu är det bra, over and out.

Annonser

Single Post Navigation

8 thoughts on “Depp, lösa funderingar och dagdrömmeri

  1. Hej på dig, tror alla vi har sådana där deppardagar, jag kan märka att jag faktiskt numera är känsligare innan mens än ”förr” någon form av konstig depp-pms som jag aldrig haft tidigare… ålderstecken 😉 – vet ej… dagdrömmeri fungerar dock bra mot depp! kram och hoppas att den går över snart, ett tips – bestäm dig för att göra något du velat ett tag! eller skäm bort dig med en Spa-dag… eller något du gillar.

    Gilla

  2. Jag får sådana här dippar då och då, det där med PMS kan säkert stämma. Tack för tipsen! Kram.

    Gilla

  3. Kära söta du. Du kan inte ha en 50-års kris. För man kan faktiskt göra vad man vill när man är 50 med 😀 Min mamma tex började för någon månad i en streetdance-grupp. Och hon är 52. finns det verkligen ingen chans att du kan prova på dina drömmar? Ta tjänsteledigt eller något?

    Jag har nog gjort för mycket i mitt liv när det gäller vilda saker men jag kan också få för mig att jag vill göra något helt galet. Som tur var så han jag min pojkvän som brukar titta på mej och säga; är det verkligen det du vill. och då brukar ju svaret bli nej. Jag har det ju bra nu egentligen.

    Men du min lilla loppa ska till USA nuuuuu.

    Kraaaam!! 😉

    Gilla

  4. 🙂 Vad gullig du är. Rubriken till det här inlägget skulle egentligen från början vara : ”kan man leva den amerikanska drömmen vid 50”? Ja, varför inte egentligen? Om tillfälle dyker upp, då tar jag nog chansen i alla fall… 😉 Jag tycker det är helskönt att din mamma gått med i en street-dance grupp! Kram!

    Gilla

  5. När jag var ung drömde jag om att flytta till New York, bo i ett stort vindsloft, ha massor av fina vintagekläder och åka taxi överallt… Hur det skulle finasieras fanns inte med i drömmarna, men jag skulle nog vara både känd och rik tror jag…

    Nu undrar jag fortfarande vad jag ska bli när jag blir stor, och jag har ju passerat det magiska 50-års strecket…

    Tack för dina fina ord inne hos mig, det värmer.

    Gilla

  6. Alltså jag tror stenhårt på att leva sina drömmar, no matter what… Eller ja, i den mån det går. Och det går oftast precis så mycket som man vill, om man bara är lite idérik och lösningsorienterad.

    Gilla

  7. Visst kan man få saker att hända, bara man vill!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Olssons universum

Om att leva minimalistiskt, miljövänligt och hälsosamt, som sockerfri singel...

HomeHopeDreams

Med fötterna på jorden och huvet på skaft - och - bland molnen då och då...

Millans Värld

Med fötterna på jorden och huvet på skaft - och - bland molnen då och då...

Freja funderar

Filosofiska & feministiska vardagsfunderingar

Bigassfashion

Med fötterna på jorden och huvet på skaft - och - bland molnen då och då...

%d bloggare gillar detta: