marreutanpardon

Med fötterna på jorden och huvet på skaft – och – bland molnen då och då…

Mina egna erfarenheter av ”kulturkrockar”

Jag är ju intresserad av mellanmänskliga relationer av alla de slag och i dagens inlägg tänkte jag berätta om mina egna erfarenheter av svårigheter som kan uppkomma när olika kulturer möts. För många år sedan hade jag ett förhållande med en man från Iran. Jag var ung och nyfiken och intresserad av att lära känna människor från andra länder och kulturer. Under vår första tid tillsammans fick jag intrycket av att han gärna ville anpassa sig till Sverige och hur vi levde här. Han var förstod vikten av att lära sig det svenska språket och att lära sig de sociala koderna. Ja, han verkade på det hela taget vara intresserad av det västerländska sättet att leva på. Jag var hursomhelst som sagt mycket intresserad av att lära mig om hans kultur och sedvänjor. För det fanns dessutom spänning och mystik. Och jag var passionerat förälskad… Hm. Men efter ett tag märkte jag att han på något sätt verkade vilja att jag skulle förändra mig, mitt utseende, klädsel och sätt att vara på. Han ville till exempel att jag skulle dämpa mitt temperament, tala lågmält, sminka mig sparsamt, inte klä mig utmanande, (kort kjol och urringat var otänkbart). Det märkliga var att han samtidig  verkade attraherad av just det som jag stod för: öppenhet, starka åsikter, temperament och en allmän framtoning som i mycket var raka motsatsen till den som han försökte omvandla mig till… Vad var det han höll på med undrade jag förstås. Och jag började att må dåligt, kände mig ”kvävd”. Naturligtvis höll inte förhållandet. Man kan inte förändra sig så grundläggande. För hur man än vänder sig så har man ändan där bak… En sak som var väldigt tydlig var att han inte verkade vara medveten om denna  ”dubbelhet” i sin egen inställning. Han svängde som en pendel mellan än det ena och än det andra. Ena dagen tänkte han si, den andra så. Jag tror det berodde på att han ville dels leva på det västerländska sättet men det han hade i sitt livsbagage kanske gjorde det svårt för honom att anpassa sig? Som ”svensk” skall man i dag vara öppen för det som kallas mångkulturellt. Men de som kommer hit, hur öppna är de å sin sida för vår västerländska kultur, hur pass beredda är de till att anpassa sig till vårt samhälle? Det måste ju vara individuellt, till exempel hur mycket man är kvar i den gamla kulturen och hur mycket nytt man är villig att ”släppa in”. Och hur mycket betyder det som man har med sig i sitt livsbagage för ens inställning egentligen? Men ändå, till syvende och sist – är det inte så att ens egen vilja och förmåga till anpassning borde vara ganska avgörande i hur man som invandrare lyckas integrera sig? Vad tycker ni? Vore spännande att höra om era erfarenheter från ”kulturkrockar” också, om ni vill dela med er. 😉 Efter lite googlande hittade jag en bra artikel som är lite relaterat till detta inlägget. Ni hittar den här: http://www.newsmill.se/artikel/2012/06/25/staten-kan-inte-b-ra-hela-ansvaret-f-r-integrationen Och så vill jag förstås önska er en GLAD PÅSK!

Annonser

Single Post Navigation

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Olssons universum

Om att leva minimalistiskt, miljövänligt och hälsosamt, som sockerfri singel...

HomeHopeDreams

Med fötterna på jorden och huvet på skaft - och - bland molnen då och då...

Millans Värld

Med fötterna på jorden och huvet på skaft - och - bland molnen då och då...

Freja funderar

Filosofiska & feministiska vardagsfunderingar

Bigassfashion

Med fötterna på jorden och huvet på skaft - och - bland molnen då och då...

%d bloggare gillar detta: