marreutanpardon

Med fötterna på jorden och huvet på skaft – och – bland molnen då och då…

Var det hon, den där tjocka?…

Det fick jag höra att någon hade sagt om mig. Jag var i 10-12 årsåldern kanske. Men jag minns det fortfarande. Att någon då viktig vuxen hade sagt det på ett kalas. Det är märkligt hur det som gör ont i själen etsar sig fast i minnet. Jag har fått höra en del negativt om mig själv. Tyvärr  till största delen under uppväxtåren. Av vuxna människor, eller ja, i alla fall sådana som skulle föreställa vuxna.

Andra gånger kom det från jämnåriga ”kompisar”. Jag var väl ungefär 8-9 år. Då frågade någon: ”vet du vad hon sa om dig??!!” Jag är en nyfiken människa och har alltid varit det och om jag får en sådan fråga så svarar jag inte nej, som jag kanske borde gjort. Skulle inte brytt mig alls förstås. Men jag svarade ”ja” och fick veta, att jag hade fula skor, kill-skor, likadana som X.

I dag när jag såg mig själv i spegeln kom den där kommentaren om ”den där tjocka” tillbaka som ett eko. Plus en del andra ”minnen” ur  skit-sagt-av-andra-kategorin. Anledningen till detta är att jag i dag såg mig i spegeln och konstaterade att jag nu till fullo återtagit mitt mulliga jag. Vägrar kalla mig tjock. Och känner mig vanmäktig och ledsen. Alltid denna kamp mot kilona.

Men jag får göra som jag brukar, lyfta mig själv i kragen och titta mot horisonten för där borta finns möjligheten om att starta om på nytt, ytterligare en gång. För nu är vi i början på februari och till sommaren i augusti vill jag vara ”50 and ”fab” så det är inget annat att göra än att sätta fart… :-/

Ha en trevlig helg!

Annonser

Single Post Navigation

2 thoughts on “Var det hon, den där tjocka?…

  1. Visst är det så att det ofta är vuxna som fäller de elaka kommentarerna. Min erfarenhet är oxå att när barn säger saker så är det för att de hört det från sina föräldrar och egentligen bara upprepar…

    Gilla

  2. Kommer också ihåg de där kommentarerna. Jag var ju ”ful” i skolan. Ful och feg. Jag fick höra att de snygga passar med de snygga och de fula med fula när de parade ihop mej med en av de ”fula” killarna i klassen.

    Jag har alltid varit osäker på hur jag sett ut och även sen när jag opererat mej för att må bättre så har jag träffat på elaka människor. Nu tror jag egentligen att det är utstrålningen och självsäkerheten som är viktigast men jag har ändå svårt för att släppa det där tankarna…

    Kram!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Olssons universum

Om att leva minimalistiskt, miljövänligt och hälsosamt, som sockerfri singel...

HomeHopeDreams

Med fötterna på jorden och huvet på skaft - och - bland molnen då och då...

Millans Värld

Med fötterna på jorden och huvet på skaft - och - bland molnen då och då...

Freja funderar

Filosofiska & feministiska vardagsfunderingar

Bigassfashion

Med fötterna på jorden och huvet på skaft - och - bland molnen då och då...

%d bloggare gillar detta: