Ansvar
Det här med ansvar börjar att bli alltmera diffust i vårt samhälle av i dag, är jag ensam om att tycka så?
Vad menar jag nu då?
Jo, när till exempel någonting går fel, eller när någon begår ett misstag, det må vara någon offentlig person eller grupp eller vad som, det spelar ingen roll. För när misstaget skall förklaras så skylls det ofta på någonting eller på någon annan. Man excellerar i bortförklaringar. Eller ännu värre: man tycker sig ha rätt trots att man uppenbart har fel. Det blir på sandlådenivå – fast på ett sofistikerat sätt. Sällan hör man: ”Jag/vi gjorde fel och jag/vi tar mitt/vårt fulla ansvar för att det skall rättas till eller gottgöras”. Ungefär.
Ansvar är ett tungt ord och kanske har det en tung innebörd. Men måste ansvar vara tungt? Kan det inte vara bra att känna och ta ansvar? Är inte ansvar någonting som utvecklar och får människor att växa?
Och att bortförklara ansvar, är inte det detsamma som att visa andlig lättja?
Eller har jag fel?
Nu försvann allt jag skrev 😦
Det var ett bra ord för det. Andlig lättja. Tänker på ansvar idag när jag läst om vad SD politikerna vägrar att ta ansvar över.
Tänker också på mej själv som såg en tjej ha fötterna på sätet igår utan att jag sa till. Det tycker jag att jag borde ha gjort. Det är också ansvar.
Kram!
GillaGilla
Håller med, det är allt för många i samhället som är alt för rädda för att ta ansvar. Riktigt irriterad blir jag när höga chefer/politiker väljer att ”ta sitt ansvar” genom att hoppa av jobbet! De borde väl istället vara kvar och reda ut följderna av sina misstag, inte bara fly! Nu pratar jag inte om SD-politiker…
GillaGilla
Pingback: Ansvar och sunt förnuft « Du vet Malin..
Reblogged this on Du vet Malin.. and commented:
Håller med om att det verkar sällsynt idag att ta ansvar för sina misstag. Jag började på en kommentar här som blev så lång så jag gjorde den till ett eget inlägg istället. 🙂
GillaGilla