Klumpig!
Ibland undrar man över sig själv. En sak med mig själv som jag finner ganska irriterande är att jag kan vara så oerhört klumpig. Till exempel så spiller jag nästan alltid på mig själv när jag äter. Det slår aldrig fel. Har jag tagit på mig någonting nytvättat och skall inmundiga mat så kan man ge sig den på att mat hamnar på kläderna. Om detta händer på jobbet så innebär det att man kanske far in på toaletten för att gnugga bort det värsta men man får ändå gå med fula och fläckiga kläder på jobbet resten av den dagen. Hemma har jag alltid myskläder som det inte gör något om jag spiller på. 🙂
Sedan går jag in i saker. Dörrkarmar. Jag fastnar ofta i dörrhandtag med ärmen. Tvärstopp liksom. Min rockskört (jobbar på sjukhus) eller långkofta har många gånger fastnat i den lilla nyckeln som finns i skrivbordets lådhurts med påföljd att man abrupt hindras i sin framfart på ett ganska komiskt sätt och dessutom på köpet får med sig skrivbordshurtsen liksom i ett koppel. Snubblar över folk. Ibland snubblar jag till och med på mina egna fötter. Jag tappar saker, gärna mat så att förpackningen går sönder och innehållet sprider sig över golvet. Jag är i perioder en expert på att tappa eller förlägga mina nycklar vilket gör mig skitförbannad.
Har även ibland sönder saker med en förvånansvärd lätthet. En gång lyckades jag med konststycket att bryta av ett dörrhandtag! Bara sådär, skulle öppna en dörr och så … Ja det är inte riktigt klokt.
Häromdagen skulle jag parkera bilen utanför jobbet. Då råkade jag köra över en sten. Pang sa det när jag tog svängen på (den något snålt tilltagna) vägen på parkeringsplatsen lite för tajt (kör Volvo med en sjujäkla svängradie). Bilen fick alltså köra hinderbana. Förutom min egen klumpighet irriterade jag mig också lite på ljushuvudet som tyckt att en sten skulle ligga just där som en dekoration var det nog tänkt, i svängen, ganska osynlig och som nu genererat i en helt onödig skada på bilen (som för övrigt sambon äger, ni förstår ju hur glad han blev).
Ja, så är det men ibland blir man bara så trött på sig själv och det är jag i dag. Undrar om det finns någon slags bot mot denna sorts klumpighet som jag lider av, någon som vet?
Enligt Frk Svensson 
Helt övertygad om att det är besticken som är felgjorda, så de spiller, händer mig med ganska ofta…. 😉
Önskar dig en fin kväll… 🙂
GillaGilla
Haha nä vet inte vad det kan bero på 😉 kram
GillaGilla
Om du hittar nått botemedel får du gärna tala om det! Jag sparkar in tårna i saker, jämt, det gör skitont. Det intressanta är att dottern men inte sonen ärvt just det. Så hon och jag går runt här hemma och småsvär för att vi kör in våra tår i än det ena, än det andra…
GillaGilla
Jag tror mest att man är ofokuserad faktiskt när det blir sådär… men det kan väl vara rätt skönt också?! att inte vara så himla kontrollerad ;-)… jämt. kramen
GillaGilla