marreutanpardon

Med fötterna på jorden och huvet på skaft – och – bland molnen då och då…

Smärta

Lite filosoferande i kvällningen.

Smärta. Genom livet drabbas vi av den. Kanske är smärta det första vi får uppleva i den stund vi föds till den här världen. Ingen kommer ju ihåg hur det verkligen kändes, att födas. Eller kan man det, till exempel genom hypnos? Och om det går, vill man verkligen veta? Kanske är det naturens sätt att skydda oss. Om vi skulle komma ihåg hur ont det gör att färdas genom födelsekanalen kanske det skulle prägla oss negativt genom hela livet?

Kroppslig smärta kan vara både synlig och osynlig. Ett brutet ben förstår vi att det gör mycket ont men värk i kroppen syns inte och kanske därför är den svårare att förstå, att sätta sig in i.

Själslig smärta kan vara så svår att livet kan kännas helt outhärdligt. Den själsliga smärtan är det oftast svåra situationer eller andra människor som tillfogar oss. Hugg och slag behöver inte vara fysiska för att skada. Verbalt våld kan vara helt förödande, exempel på detta är psykisk misshandel av olika slag. Psykisk misshandel syns inte heller utanpå, den kan fortgå under en lång tid utan att någon ser eller förstår.

Smärta i kroppen kan förändra den gladaste och positivaste människa till en blek skugga av sitt forna jag, eller till en vred och negativ individ som kastar mörka skuggor över sin omgivning utan att kunna förstå eller hjälpa vilken skada det orsakar. Det kan själslig smärta också. Själslig smärta kan också vara helt förlamande.

Men varför finns smärta – egentligen? Är den enda funktionen den har att tala om för oss att det är någonting som är fel? Eller kan den lära oss någonting?  Ja, det var ju det…

Annonser

Single Post Navigation

3 thoughts on “Smärta

  1. Köpenhamns morsan on said:

    Hm finfina funderingar…. tål att tuggas på men i slutändan är det väl en neurologisk varningssignal typ? sov gott

    Gilla

  2. Kommer inte heller på någon annan anledning! ha det bra, Kram

    Gilla

  3. Sv; Nej jag spelar inte trummor idag.
    jag spelade med tjejgruppen ca 4 år men sen gick vi skilda vägar och sen dess har jag inte ens lyft en trumstock..*L
    Men det var ljuva tider då det begav sig. Vi hade mycket roligt..
    Ha en fin dag!
    Kram

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Olssons universum

Om att leva minimalistiskt, miljövänligt och hälsosamt, som sockerfri singel...

HomeHopeDreams

Med fötterna på jorden och huvet på skaft - och - bland molnen då och då...

Millans Värld

Med fötterna på jorden och huvet på skaft - och - bland molnen då och då...

Freja funderar

Filosofiska & feministiska vardagsfunderingar

Bigassfashion

Med fötterna på jorden och huvet på skaft - och - bland molnen då och då...

%d bloggare gillar detta: