marreutanpardon

Med fötterna på jorden och huvet på skaft – och – bland molnen då och då…

Någon lämnar oss ingen ro

I natt var det dags igen. För att bli störd av Någon.

Någon bor i vårt hus. Någon som inte syns men som hörs och kan bli mycket påtaglig. Någon för oväsen om natten, gärna mellan vissa tidpunkter. Någon mixtrar med ljuset och med elektriska apparater ibland. Någon håller en vaken om natten, gör en nervös och orolig och om man lyckas somna en sådan natt, ja då väcker Någon en igen. Någon åstadkommer en tung huvudvärk som inte går att missta sig på.

Jag talar om vårt inneboende spöke. Ja, det kanske låter dumt men det spökar hemma hos oss och har gjort under hela den tiden jag bott här. Min sambo har inte brytt sig så mycket om det för han tror inte att det finns spöken. Men jag tror det, eller nej, vet det. Som jag berättat i mina tidigare inlägg har jag sedan en lång tid varit bekant med det som i dagligt tal kallas ”den andra sidan”. Min 5-åriga dotter verkar ha ärvt samma förmåga, hon ser saker och har t o m gett Någon ett namn. Ibland vågar hon inte gå ut i hallen själv (detta är där Någon gärna håller till). Jag har då som sagt vissa mediala förmågor och har försökt att få kontakt med Någon ett antal gånger men Någon låter inte mig få veta hans identitet (det känns som en han) utan slinker smidigt undan, varje gång, till och med för ett proffessionellt medium som jag tagit hit förut. Så, jag låter Någon hållas, ett tag till. Tills jag hittat någon som kan hjälpa oss (eller rättare sagt Någon).

Det började egentligen redan i går morse. Som av en händelse gick jag på morgonen ut i vardagsrummet. Råkade se att skivhållaren i DVD:n var öppen, visade generöst upp att det låg en film med Bamse i. Skivhållaren var stängd kvällen innan, det är jag alldeles säker på. Och i natt, som alltid mellan cirka 01-02 så var det dags. Jag hade svårt att somna. Hade igen anledning att känna mig orolig men det gick bara inte att slappna av. Ett signifikant krypande i kroppen. Kände igen tecknen, de är alltid desamma.

Gick upp på toaletten, och gick och lade mig igen. Då var det dags för Någon att göra sina bestyr. Det hörs tydligt att Någon rör sig där ute i lägenheten i mörkret. Inte så att det hörs steg, att vatten spolar eller lådor dras ut. Nej, det är mera subtila och märkliga ljud men de går inte att ta miste på och framför allt känner jag den, närvaron. Och så den där nervösa och lite obehagliga känslan som jag inte riktigt kan definiera.

Nu kanske någon tänker att ”jaha, men du kanske har ångest”. Nej, det har jag haft tidigare i mitt liv så det vet jag hur det känns. Detta är något annat. Min sambo är som sagt inte alls inne på detta med spöken men ett par gånger har han erkänt att det hänt konstiga saker som han inte kunnat förklara. Den ena gången var när han stod och bytte på vår dotter när hon var bebis. Då kände han hur någonting rörde hans ben. Han sade att det inte var inbillning. Och jag tror honom, han är en mycket sansad människa. Den andra gången var när han satt och lekte med dottern i hallen (Någons favvo-ställe) och då började plötsligt köksdörren att stänga sig, av sig själv.

Som sagt så håller Någon mest till i hallen och i vardagsrummet. Man kan känna att Någon står och tittar på en när man går i hallen eller när man är i badrummet (som ligger i hallen). När man sitter i vardagsrummet kan Någon också stå och betrakta en, oftast då från hallen.

Ja detta låter ju alldeles säkert mycket underligt och somliga kanske tror att jag har en skruv lös men det är alldeles sant och på riktigt. Det skulle vara trevligt att få höra era tankar om sådana här saker och framför allt om ni ibland upplever eller har upplevt något liknande. Skriv gärna en kommentar om det i sådana fall!

 

Annonser

Single Post Navigation

One thought on “Någon lämnar oss ingen ro

  1. Vi bor i ett hus från 1914 och vi har samma här, det går i dörrar, knarrar och hör steg i den gamla ektrappan, vi har känt närvaro i vårt sovrum och min man som INTE tror på detta, kom uppspringande en kväll efter han duttit och jobbat i matsalen då han var skräckslagen efter att han hört en kvinnoröst ropa ”hjälp ”hjälp utanför fönstret. Det knackar och knakar och vår lilla Elliot har sagt att det står någon vid hans säng och puffar på honom så han inte kan sova…. 😉 så Ja det finns här med! Jag har haft ett medium här som rensat och det blev bättre! stora kramen

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Olssons universum

Om att leva minimalistiskt, miljövänligt och hälsosamt, som sockerfri singel...

HomeHopeDreams

Med fötterna på jorden och huvet på skaft - och - bland molnen då och då...

Millans Värld

Med fötterna på jorden och huvet på skaft - och - bland molnen då och då...

Freja funderar

Filosofiska & feministiska vardagsfunderingar

Bigassfashion

Med fötterna på jorden och huvet på skaft - och - bland molnen då och då...

%d bloggare gillar detta: