marreutanpardon

Med fötterna på jorden och huvet på skaft – och – bland molnen då och då…

En vred kvinna är en dålig kvinna?

I går var jag med om en mycket förargande situation. En ambulans rammade vår bil och föraren försökte ge mig skulden. Men det gick jag inte med på. Som jag upplevde det så var felet hans. Hans och hans kollegas uppträdande under den efterföljande episoden när vi skulle reda ut det hela och fylla i papper m m var helt kaotisk. Han inledde vår konversation med att direkt säga att det var jag som kört på honom. Eftersom jag var upprörd och skakad efter det hela var jag väl inte i helt bra balans emotionellt. För att göra en lång historia kort blev jag arg, riktigt arg över hur han och hans kollega betedde sig. De var riktigt fula mot mig på olika sätt och anklagade mig bl a för att ”inte bete mig vuxet” och för att ”hota” dem. Inget av det var sant.

Just detta att jag blev riktigt arg blev svårt för dem att hantera. För jag släpper helvetet löst när jag blir förbannad. Bokstavligen. Ögonen blir svarta. Rösten blir liksom mörkare och helt iskall. Jag kan säga vadsomhelst till vemsomhelst och någon gång har smockan hängt i luften. Jag är inte rädd alls, inte ens för f-n själv. Faktiskt. Tack och lov har jag en spärr som gör att jag inte slåss även om det kanske varit nära någon gång.

Just detta med kvinnors vrede är så tabu på något sätt. Kvinnor skall ju vara så förståndiga, städade och ordentliga, jämt, vad som än händer, hur de än blir behandlade nästan. Män däremot, är det ingen som ifrågasätter om de går bärsärk, skäller, svär och slåss. ”Han är ju karl” heter det då. ”Honom är det ingen som rår på”. Mhm. Jodå. Män tillåts vara svin, kvinnor inte. En arg kvinna skall man i första hand försöka ”lugna ned”, om inte detta hjälper kan man förlöjliga hennes känslor (som var fallet i går då). Om det finns något ytterligare steg vet jag inte, har inte egen erfarenhet eftersom de som försökt ”hantera mig” inte kommit så mycket längre än så. Men jag lovar återkomma om jag kommer fram till något på den punkten. Läser just nu mycket om vrede, väldigt intressant är det. Boktips kommer alltså! 🙂

Som jag ser det är helt OK att kvinnor blir heligt förbannade. Att de sätter emot när det behövs och ordentligt. En riktigt vred kvinna är allt annat än löjlig. Det har nog mången män fått veta och det skrämmer säkert. För – att bli vred, det är allas vår självklara rätt, lika mycket som att ha alla andra känslor. Just detta att söka kväsa ilska tror jag inte är bra. Jag ser min ilska som en mycket positiv och för det mesta stärkande kraft. Jo, det händer att den är negativ också men det går oftast att använda ilska konstruktivt och till sin egen fördel. Och i går fick jag bevis (igen) då jag gick segrande ur striden. Hr Ambulansförare med kollega fick ej  som de ville trots gemensamma och verkligt fula ansträngningar. Ha-ha, tji fick ni!

Annonser

Single Post Navigation

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Olssons universum

Om att leva minimalistiskt, miljövänligt och hälsosamt, som sockerfri singel...

HomeHopeDreams

Med fötterna på jorden och huvet på skaft - och - bland molnen då och då...

Millans Värld

Med fötterna på jorden och huvet på skaft - och - bland molnen då och då...

Freja funderar

Filosofiska & feministiska vardagsfunderingar

Bigassfashion

Med fötterna på jorden och huvet på skaft - och - bland molnen då och då...

%d bloggare gillar detta: