marreutanpardon

Med fötterna på jorden och huvet på skaft – och – bland molnen då och då…

Möten

Jag är medial och kan på det viset ha kontakt med själar som vistas i en annan dimension än vår. Jag vet att detta kan låta väldigt flummigt men för mig är det helt naturligt och har varit så i många år. Ibland söker jag kontakt och ibland tar ”de”  kontakt utan att jag har bett om det. Nyligen hade jag ett möte som jag själv inte inducerade.

Det var häromveckan, en av de där härliga dagarna när vårsolen kom på snabbvisit för att sedan snabbt dra sig undan igen. Hade gått en kort promenad i en liten skog nära där jag bor. Det var härligt och varmt så jag satte mig i en skogsbacke för att njuta av solskenet. Detta är alltså mitt i stan, ganska nära en järnväg och en stor väg med tung trafik. Inte alls en ”fridfull” plats vid den första anblicken, mycket buller och oväsen. Jag hade suttit där i skogsbacken en stund och njutit av vårsolen. Plötsligt var det som att allt buller runtomkring försvann och det blev stilla. På något sätt blev luften lättare och klarare, jag såg och hörde naturen på ett mera intensivt sätt och jag förstod att jag hade någon med mig där, någon som var där liksom jag för att njuta av den här vårdagen.

Jag fick veta att han också brukade gå just hit, att han älskade naturen och våren. Men han berättade också för mig att han var olycklig när han levde. Olycklig därför att han upplevde att ingen förstod honom. Att han inte förstod varför ondska fanns och att han inte stod ut med det. Jag lyssnade på hans historia utan att säga så mycket mer än att jag höll med honom om att livet verkligen kan vara underligt, att vi alla nog någon gång undrar över varför svåra saker måste finnas när de kommer i vår väg, varför vi måste lida. Jag lät honom tala och lyssnade på vad han hade att berätta.

Efter en stund var det dags för honom att gå och han tackade för mitt sällskap. Han var borta lika plötsligt som han kom dit och skogsbacken var ”som vanligt” igen, jag hörde buller och larmet från vägen, barnen som spelade fotboll en bit bort.  Som alltid kändes det lite snopet och lite vemodigt. Ett kort möte med en okänd människa som man förmodligen aldrig träffar igen. Men sådana här möten är alltid vackra vare sig de sker mellan oss som lever här och nu eller om de sker med dem som inte finns med oss i sin fysiska kropp längre. Möten där man ser varandra som medmänniskor och lyssnar till varandra.

Annonser

Single Post Navigation

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Olssons universum

Om att leva minimalistiskt, miljövänligt och hälsosamt, som sockerfri singel...

HomeHopeDreams

Med fötterna på jorden och huvet på skaft - och - bland molnen då och då...

Millans Värld

Med fötterna på jorden och huvet på skaft - och - bland molnen då och då...

Freja funderar

Filosofiska & feministiska vardagsfunderingar

Bigassfashion

Med fötterna på jorden och huvet på skaft - och - bland molnen då och då...

%d bloggare gillar detta: