marreutanpardon

Med fötterna på jorden och huvet på skaft – och – bland molnen då och då…

”God vård” (?), del 1

Jag har haft en annorlunda helg.

Det började på akuten i fredags. Pappa kom in till akutmottagningen kl 14 där jag mötte upp eftersom jag kunde gå ifrån jobbet just då. Undersökning av sköterska och läkare följde. Efter det var jag tvungen att lämna pappa då jag måste gå tillbaka till mitt jobb. Hälsade sedan på honom igen vid hemgång innan jag skulle hämta på dagis. När jag vid 19-tiden ringde hemifrån och skulle höra hur allt var, vilken avdelning han blev inlagd på o s v, fick jag veta att han fortfarande var kvar på akuten vilket jag (tyvärr) inte blev förvånad över. Gjorde sedan ett nytt försök att ta reda på vad man kommit fram till, då var klockan 22 på kvällen och jag fick veta att ”han precis kommit upp avdelningen”. Summa summarum hade min gamle sjuke far fått vänta i hela åtta timmar på akuten innan han fick en plats att vila på. Inte nog där, nej här finns mer att berätta…

Väl inne på avdelningen, tilldelad rum, säng o s v fick han dropp eftersom han inte kunnat äta alls och var ganska uttorkad. Fredagsnatten gick och det blev lördag morgon. Mitt i frukost ringer min pappas fru och berättar att han är helt ifrån sig uppe på sjukhuset och vill att jag skall ringa. Jag ringer och han är (med all rätt) heligt förbannad. Jag får veta att han har jätteont i sin arm efter att det hänt en incident med droppet. Armen är svullen och gör fruktansvärt ont. Jag åker efter en stund upp till honom och blir helt ställd eftersom:

Man har satt ett dropp tidigt på morgonen och det har ”gått fel”, det har gått in under huden istället för in i blodet med resultat att armen svullnat upp till dubbel tjocklek och han har ett stort och helt horribelt blåmärke där nålen suttit. Eftersom jag varit med i vården ett tag så ser jag genast att det är illa. Det har blivit en nekros, alltså att vävnaden dör.

Jag pratar genast med ansvariga sjuksköterskan och talar om för henne att detta är oacceptabelt. De har kontaktat medicinläkare som skall titta på pappa ”så snart det går”. Det går en ganska lång tid. Jag blir nu tämligen förbannad själv och jag och pappa öser ur oss hur dåligt allt är i vården och samhället. Efter ytterligare väntan går jag resolut ut till sköterskan igen och talar om att jag tycker att allt går för långsamt och att jag är MYCKET missnöjd med handläggandet och att jag kan se att det där blåmärket är riktigt illavarslande. Hon lovar att tala med läkaren och efter en stund när hon tydligen pratat med denna, meddelar hon att pappa skall bli flyttad till en annan avdelning, en för mer sjuka patienter. Varken min far eller jag får någon vidare information om VARFÖR. Jag kan ana svaret. Nekros är inte att leka med.

Sedan blir pappa förflyttad, vi tar med oss hans grejor och han får snabbt en säng och ett eget rum. Men det blir inte mycket vila för nu skall alla möjliga människor, läkare och sköterskor titta på honom. De hummar, tittar, klämmer. Beskedet vi får är att man måste avvakta och se vad som händer med blåmärket som nu ser riktigt otäckt ut och börjat vätska. Inget bra tecken. De mäter runt armen och fotograferar. Vi får inget tydligt besked  avseende blåmärket, bara att han måste vara kvar för observation över natten. Efter en lång dag hjälper jag pappa att komma i ordning för natten och när jag går är han mycket trött. Jag lämnar honom så.

I dag är det söndag och vid 10.30 ringde jag till hans avdelning för att höra hur saker och ting är. Jag fick då besked om att de skall ringa upp mig efter rond för då vet de mer. I skrivande stund är klockan strax 13.30 och de har inte ringt ännu.

Fortsättning följer…

Annonser

Single Post Navigation

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Olssons universum

Om att leva minimalistiskt, miljövänligt och hälsosamt, som sockerfri singel...

HomeHopeDreams

Med fötterna på jorden och huvet på skaft - och - bland molnen då och då...

Millans Värld

Med fötterna på jorden och huvet på skaft - och - bland molnen då och då...

Freja funderar

Filosofiska & feministiska vardagsfunderingar

Bigassfashion

Med fötterna på jorden och huvet på skaft - och - bland molnen då och då...

%d bloggare gillar detta: