marreutanpardon

Med fötterna på jorden och huvet på skaft – och – bland molnen då och då…

Andarnas hus

Jag har spöken hemma. Jahaaaaaa, tänker ni. Hon är en sådan där skum typ som tror på spöken. Nej tror är inte rätt ord. Jag är övertygad om att det finns andra dimensioner. Har vetat det sedan min mamma dog och det var ganska exakt 40 år sedan. När jag gick igenom den krisen med all sorg och förtvivlan det innebär att förlora sin mamma så var det som att en dörr öppnades – till andarnas hemvist. Visst låter det magiskt. Det ÄR magiskt. Minst sagt.

Det var som en kanal i etern, en kanal till någon eller något som visste ALLT. Som visste vart vindarna blåste. Som kunde se in i framtiden och delgav mig det. Jag förutsåg många saker under mina tidiga barndomsår. Både saker som skulle inträffa i samhället men mest saker som jag själv skulle uppleva. Eller, ja, det var mera som att jag fick en karta. Någon talade om för mig att ”där skall du vara försiktig, gå den där vägen helst”. Jag förstod ingenting alls. Var ju bara barnet. Men jag gjorde som jag blev rådd att göra och det skulle visa sig att det var den rätta vägen som jag blivit visad.

En kväll när jag låg vaken (jag låg ofta vaken som barn) hörde jag att någon ropade mitt namn. En man. Jag trodde först att det var min pappa som ville mig något så jag steg ur sängen och gick ut i lägenheten för att kolla vad han ville. Han var inte där utan hos en kusin till honom som bodde en trappa ned. Jag tyckte det var konstigt men vågade inte berätta får någon om vad som hänt, inte ens för min pappa. På den tiden var det inte lika accepterat som nu att tro på sådant. Detta var ju långt innan New-Age gjorde intåg och ”alla” började berätta om sina övernaturliga upplevelser. Senare fick jag veta att en man gasat ihjäl sig i ett garage.

Nej åren gick och jag höll tyst om mina erfarenheter. Folk tyckte att jag var underlig i alla fall. Och visst var jag egen. Om ni har läst mitt inlägg om att jag var mobbad under lång tid kanske bilden blir klarare. Ett barn som blir mobbat utvecklar andra förmågor när det inte får möjlighet till sociala kontakter på det vanliga sättet.

Jag kallade den där kanalen för Krafterna. Den gav mig svar på mina frågor om livet och den hjälpte mig  i kampen att överleva trots att jag var mobbad och trots alla andra svårigheter. Under årens lopp skulle jag uppleva många möten med dem på ”andra sidan”. Det allra mest påtagliga måste jag berätta om! Det var en kväll jag stod och diskade hemma. Detta var på den tiden jag var singel och jag var ensam hemma. Jag stod i tankar när jag plötsligt hörde någon säga mitt namn. En kvinna. Ja det var ju inte första gången men den här rösten kom inte en bit ifrån, den kom precis intill mitt öra! Den var lika tydlig och klar som hos en levande människa. Jag snodde förståss runt snabbt som attan och trodde jag var mer eller mindre tokig men det visste jag ju att jag inte var. Det var bara så enormt chockerande. Efteråt tog det lååååååång tid för mig att samla mig och att försöka förstå. Jag vet fortfarande inte vem jag hörde, kanske var det mamma som kom igenom så starkt…

Nåväl, tillbaka till nutid. Sedan jag kom till detta huset där vi bor nu har jag känt av någonting väldigt påtagligt. Tyvärr är det ingenting positivt. Vi har t o m haft medium här som har gått runt och kollat samt försökt att ”rena upp”. Tyvärr utan något ordentligt resultat. Jag vet bara att det är en man och att han när han levde blev mycket dåligt behandlad. Han hade flera lyten och detta gjorde att folk gjorde narr av honom. Jag tror att han har dragits till mig eftersom jag har liknande erfarenheter (mobbningen). Andar dras till människor som är ”öppna” och som har liknande erfarenheter som de själva hade under sin levnadstid. Jag har försökt att få hit andra medium men utan att lyckas, det verkar precis som att det inte skall gå för sig. Varje gång jag försöker bryter helvetet löst. Allting som kan krångla gör det. Småolyckor inträffar. Han kanske är rädd… jag vet inte. Så nu har jag legat lågt med att ta hit någon som kan hjälpa honom ”över”. Men jag jobbar fortfarande på hur man skall lösa det…

Ja det har sina sidor att ha den här kontakten med andevärlden också, det kan vara riktigt obehagligt. Även om jag är ”van” med olika  fenomen så är varje gång väldigt speciell på sitt sätt. Även om det ”spöket” jag har hemma är jobbigt så är detta med det andliga en  sida av livet jag aldrig kommer att tröttna på och som jag ständigt försöker att lära mig mera om.

Vore roligt om ni ville skriva om era erfarenheter av övernaturliga saker! Men detta kanske inte är rätt forum. Blir kul att se om det blir någon respons.

Annonser

Single Post Navigation

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Olssons universum

Om att leva minimalistiskt, miljövänligt och hälsosamt, som sockerfri singel...

HomeHopeDreams

Med fötterna på jorden och huvet på skaft - och - bland molnen då och då...

Millans Värld

Med fötterna på jorden och huvet på skaft - och - bland molnen då och då...

Freja funderar

Filosofiska & feministiska vardagsfunderingar

Bigassfashion

Med fötterna på jorden och huvet på skaft - och - bland molnen då och då...

%d bloggare gillar detta: