marreutanpardon

Med fötterna på jorden och huvet på skaft – och – bland molnen då och då…

Viktnedgång kan vara njutbar

Jag har gått med i en viktklubb. Inte för att jag var jättestor. Inte heller för att få bort några få kilon inför sommaren utan för att må bättre med mig själv och – för att undvika att dö i förtid. Ja det kanske låter dramatiskt men är dagens sanning. Nu vid årsskiftet vägde jag nämligen hela 83 kilogram och hade ett midjemått som var bra mycket över det rekommenderade för kvinnor. Med min uppnådda ålder på drygt 50 år så innebar det att jag låg i riskzonen för de s k välfärds-sjukdomarna. Som hjärt- och kärlsjukdom och diabetes. Och eftersom jag ansåg mig vara ganska duktig på fakta vad det gäller kost och hälsa hade jag redan försökt att gå ned med ”egna metoder” , dock utan större framgång. Så till slut insåg jag att det var dags att söka experthjälp för att få något att hända på vågen.

I  januari i år slog jag till. Jag kvalade in som lätt överviktig. Betalade en rimlig summa pengar och för det fick jag verkligen god utdelning. Jag har tappat hela 7,5 kilo sedan i januari. Mellan 1 och 0,5 kilo i veckan alltså med en s k ”platå”, d v s man står still i vikt för att sedan ”rasa av sig”. Tyvärr har jag inte sett till något ras ännu men ser fram emot detta! De senaste 2 veckorna har jag i alla fall noterat att de gamla kläderna inte passar mig längre, de sitter för löst. För en som för inte så länge sedan var ganska tjock är detta en underbar känsla. Jag har börjat att spegla mig igen, posera framför spegeln och tänka: ”Mhmmm, det börjar likna något, jag börjar få form igen”. Så jag är fåfäng också – om sanningen skall fram!

Hälsovinsten är så mycket större på andra sätt naturligtvis. Jag har också fått ett bättre humör, ett bättre självförtroende. Jag sträcker på mig igen när jag går på stan i stället för att krypa ihop och liksom gömma mig. Men det kan ta tid att ta sig till den punkten när man verkligen bestämmer sig för att gå ned i vikt. För mig var hälsan och fåfängan avgörande! Jag fick symptom från hjärttrakten, kärlkramp. Fick panik och gick till doktorn som förstås intygade att det var illa ställt och att jag måste ändra livsstil om jag ville leva ett tag till och det ville jag ju. Jag funderade ett tag ifred över detta besked men var ändå inte tillräcklig motiverad för att agera. Men  ”någon däruppe” kände till min fåfänga också. Ty snart kom ett nytt ”tecken” som verkade sänt ”från ovan”. Jag såg ett foto av mig själv, taget av en bekant i ett obevakat ögonblick… Jag tänkte: ”Åhhhh nejjjjj, är det SÅ jag ser ut???!!”. Kameror ljuger inte och den bilden blev min räddning.

I dag är jag mera taggad än när jag började. Vill ha drömhälsa och drömfigur till sommaren och jag tänker suga på den här karamellen nu. När man skall gå ned i vikt måste man komma ihåg sitt mål varje dag men lika viktigt är att inte glömma att resan dit är en upplevelse i sig som faktiskt är späckad av lärdomar i självkännedom, bara man vill ta dem till sig. Jag skulle vilja påstå att man faktiskt kan njuta av sin viktnedgång.

 

Annonser

Single Post Navigation

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Olssons universum

Om att leva minimalistiskt, miljövänligt och hälsosamt, som sockerfri singel...

HomeHopeDreams

Med fötterna på jorden och huvet på skaft - och - bland molnen då och då...

Millans Värld

Med fötterna på jorden och huvet på skaft - och - bland molnen då och då...

Freja funderar

Filosofiska & feministiska vardagsfunderingar

Bigassfashion

Med fötterna på jorden och huvet på skaft - och - bland molnen då och då...

%d bloggare gillar detta: