marreutanpardon

Med fötterna på jorden och huvet på skaft – och – bland molnen då och då…

När döden knackar på

Det har hänt förr. Men det spelar ingen roll för varje gång vill man bara säga Nej. Inte än väl??

Pappa har blivit sjuk. Cancermisstanke. Han är 75 år, alltså inte så gammal med dagens mått mätt. Vi har i vår familj stiftat bekanskap med denna sjukdom förut. Mamma dog i cancer för många år sedan. Då var jag bara ett barn och förstod knappt vad som hände mer än att mamma blev sjuk och sedan försvann för att aldrig mera komma tillbaka till oss. Då lärde jag mig att allt i det här livet är förgängligt, så brutalt. Men den insikten sjunker in och försvinner undan för att sedan ligga i det undermedveta och påverka hur man tänker och känner för all framtid.

Det är så många tankar som kommer när någon som står en nära blir allvarligt sjuk. Men svårast är att se hur den drabbade har ångest och hur svårt det är att hantera ett sådant besked. I dödens närhet. I dödens väntrum. Man kan aldrig på förhand veta hur man skulle ta ett sådant besked. ”Du har en dödlig sjukdom”. Jaha. Man kan försöka föreställa sig hur man skulle reagera men hur man verkligen reagerar, det vet man aldrig förrän man är där. Förrän det händer. Bara just då vet man säkert.

Är så många av oss är rädda för döden därför att vi vet inte vad det egentligen innebär att dö? Ingen kan ju egentligen berätta för oss hur det är. Man hör talas om s k Nära-Döden-Upplevelser, den som håller på att dö ser ett starkt ljus långt borta i en tunnel, vänliga skepnader som väntar (och sedan åker de tillbaka genom tunneln i en väldig fart för att finna att de återigen befinner sig i sin fysiska kropp, ofta med en viss besvikelse över att inte få ”fara vidare”)!  På TV kan man se program som ”Det okända”, ”Sensing murder” där medier tar kontakt med de dödas själar för att klara upp outredda saker som vissa av dem behöver göra för att kunna ”gå vidare mot ljuset”. Jag tycker själv att detta är mycket intressant och har varit med om en hel del ”övernaturligheter”. Det känns ju lite trösterikt att saker och ting som man inte hann klara ut under sin levnad kanske kan klaras ut även efter det att man dött.  Ja, detta kan man ju skriva om hur mycket som helst… Jag kommer att återkomma till detta ämnet! 🙂

Men om man bortser från allt det där mystiska med döden så har vi ju den alla gemensamt. Precis som detta att vi föds. Döden är ju egentligen lika naturlig som födelsen. Och det finns de som hävdar att man kan komma ihåg sin födelse genom hypnos eller regressionsterapi. Så döden är väl egentligen inget att vara rädd för? Det är väl eventuellt lidandet i samband med döden som man är rädd för, i alla fall jag.

När det gäller eventuell förlust av nära och kära är det mest själva smärtan över att de kanske  inte kommer att finnas kvar bland oss andra rent fysiskt så länge till som gör mest ont. Den stora Saknaden som man vet kommer att följa under en lång tid efter att de rest iväg. För det är så jag vill se döden, som en slags resa. Vi reser bara iväg till ett annat ställe, eller om man så vill, en annan dimension. Eller till ett annat liv. Det känns ju i alla fall hoppfullt. Döden behöver inte betyda slutet, om man inte vill.

Annonser

Single Post Navigation

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Olssons universum

Om att leva minimalistiskt, miljövänligt och hälsosamt, som sockerfri singel...

HomeHopeDreams

Med fötterna på jorden och huvet på skaft - och - bland molnen då och då...

Millans Värld

Med fötterna på jorden och huvet på skaft - och - bland molnen då och då...

Freja funderar

Filosofiska & feministiska vardagsfunderingar

Bigassfashion

Med fötterna på jorden och huvet på skaft - och - bland molnen då och då...

%d bloggare gillar detta: